Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Min första termin i Salem House
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
instängd så många timmar, att han kom ut med hela
sitt latinska lexikon fullklottradt med benrangel. Men
han fick sin belöning. Steerforth sade, att det inte
fanns spår till skvalleraktighet hos Traddles, och vi
ansågo alla, att detta var det högsta beröm. För
min del vill jag säga, att fastän jag inte var så
modig som Traddles och långt ifrån så gammal, kunde
jag ha uthärdat ganska mycket för att få ett sådant
vitsord.
Att se Steerforth promenera af till kyrkan före
oss, arm i arm med miss Creakle, var en af de stora
synerna i mitt lif. Inte kunde miss Creakle i
skönhet jämföras med lilla Em’ly, och jag älskade henne
inte — det vågade jag inte — men jag tyckte, att
hon var en särdeles intagande ung dam och
oöfverträfflig i elegans. När Steerforth, klädd i hvita
pantalonger, bar parasollen åt henne, kände jag mig stolt
att vara bekant med honom och undrade inte på,
om hon tillbad honom af hela sin själ. Mr. Sharp
och mr. Mell voro båda i mina ögon betydande
personligheter, men Steerforth var i förhållande till dem
hvad solen är till stjärnorna.
Steerforth fortfor att taga mig under sitt beskydd
och visade sig som en mycket nyttig vän. Ingen
vågade nämligen reta den, som han hedrade med
sin välvilja. Han kunde icke försvara mig mot mr.
Creakle — åtminstone gjorde han det inte — och
mr. Creakle var mycket sträng mot mig; men hvar
gång jag blifvit sämre behandlad än vanligt sade
han, att jag behöfde en portion af hans mod, och
att han aldrig skulle ha underkastat sig det. Detta
tog jag som en uppmuntran och fann det mycket
vänligt. Mr. Creakles stränghet hade en fördel med
sig — så vidt jag vet blott en. Han tyckte, att
plakatet satt i vägen, då han gick förbi bänken, på
hvilken jag satt, och ville ge mig ett rapp. Af detta
skäl blef det borttaget, och jag såg det aldrig mer.
En tillfällighet befäste förtroligheten mellan
Steerforth och mig på ett sätt, som beredde mig mycken
stolthet och tillfredsställelse, ehuru det någon gång
8. — Dickens, David Copperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
