Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Min första termin i Salem House
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
»Som ni vill!» sade mr. Creakle.
»Då får jag med detsamma taga afsked af er,
mr. Creakle, och af er gossar», sade mr. Mell och
såg sig om i sälen, åter vänligt klappande mig på
axeln. »James Steerforth, det bästa jag kan önska
er är, att ni må komma att ångra hvad ni gjort i dag.
För närvarande skulle jag hvarken vilja se er som
vän till mig eller till någon, som jag intresserar mig
för.»
Och så lade han än en gång sin hand på min
axel, och efter att ha tagit upp flöjten och några
böcker ur sin pulpet lämnade han rummet med sina
tillhörigheter under armen. Mr. Creakle höll därefter,
genom Tungay ett tal, hvari han tackade Steerforth
för att denne — om ock väl varmt — häfdat Salem
Houses oberoende och värdighet. Efter talets slut
skakade han hand med Steerforth, och vi hurrade
tre gånger — jag visste inte riktigt för hvad men
trodde, att det var för Steerforth och instämde därför
af alla krafter, fastän jag kände mig bra olycklig.
Och så rappade mr. Creakle upp Traddles för att
denne ertappades gråtande i stället för jublande
öfver mr. Mells affärd. Till sist återvände
föreståndaren till den soffa eller säng han för en stund sedan
lämnat.
Vi voro nu lämnade åt oss själfva och betraktade
hvarandra med tämligen snopna miner. Hvad mig
beträffar förebrådde jag mig så mycket hvad som
händt och var så bedröfvad, att intet annat kunnat
förmå mig att hålla tillbaka tårarna än fruktan att
Steerforth, som ofta såg på mig, skulle ansett det
ovänligt eller — med hänsyn till åldersskillnaden och
de känslor hvarmed jag betraktade honom —
otillbörligt, om jag visat den sorg jag erfor. Han var
mycket ond på Traddles och sade, att det gladde
honom, att han fått på pälsen.
Stackars Traddles, som kommit öfver det stadium,
då han låg med hufvudet mot pulpeten, och nu som
vanligt tröstade sig m;ed att rita benrangel, sade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
