- Project Runeberg -  David Copperfield /
135

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Mina ferier. Särskildt en lycklig eftermiddag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

Jag fick min egen tallrik med ett krigsfartyg för
fulla segel, måladt i brunt, på den. Peggotty hade
haft den undangömd hela tiden och ville inte för
hundra pund se den sönderslagen, förklarade hon.
Och så fick jag min egen gamla mugg med David
på, och min egen lilla knif, som inte bet, med ty
åtföljande gaffel.

Under det att vi sutto till bords, ansåg jag
tillfället passande att tala om för Peggotty hvad mr.
Barkis sagt, men innan jag slutat, började hon att
skratta och kastade förklädet öfver ansiktet.

»Peggotty», sade min mor, »hur är det med dig ?»

Men Peggotty skrattade bara mer och mer och
höll fast förklädet, då min mor försökte draga undan
det, så att det var som om hon haft hufvudet i
en säck.

»Hvad går åt dig, din toka?» frågade min mor
och skrattade.

»En sådan stolle till karl», sade Peggotty. »Han
vill gifta sig med mig.»

»Det vore väl ett godt parti för dig, inte sant ?»
sade min mor.

»Det vet jag just inte», sade Peggotty. »Fråga
mig inte. Jag toge honom inte, om han vore af
guld. För resten vill jag ingen ha.»

»Hvarför säger du honom inte det då, du löjliga
varelse?» sade min mor.

»Hvarför säger jag honom inte det?» genmälde
Peggotty och tittade fram bakom förklädet. »Han
har inte sagt ett ord till mig om saken. Bättre vett
har han. Om han vore djärf nog att säga ett ord
till mig, slog jag honom midt i ansiktet.»

Hennes eget ansikte var nu så rödt, att jag aldrig
sett maken, men hon höll åter förklädet för det några
ögonblick, tills hon brast i gapskratt igen, och efter
ett par sådana attacker fortsatte hon sin middag.

Jag lade märke till att fastän min mor log, då
Peggotty såg på henne, blef hon allt mer och mer
allvarsam och tankfull. Jag hade genast sett, att hon
blifvit förändrad. Hennes ansikte var fortfarande myc-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free