Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Mina ferier. Särskildt en lycklig eftermiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
»Min bästa Jane», invände min mor.
»Ja, ett riktigt sjåp», sade miss Murdstone. »Inte
skulle det falla någon annan in att jämföra min brors
barn med din pojke. De äro inte alls lika. De äro
fullkomligt olika. De äro absolut olika i alla
afseenden. Och det hoppas jag de alltid skola förblifva.
Jag vill inte sitta här och höra på sådana
jämförelser.» Och så marscherade hon ut ur rummet och
smällde igen dörren efter sig.
Kort sagt, jag var inte någon favorit hos miss
Murdstone. Kort sagt, jag var inte någon favorit,
hjos någon där, inte ens hos mig själf, ty de som
tyckte om mig kunde inte visa det, och de som inte
tyckte om mig visade det så tydligt, att jag hade
ett pinsamt medvetande om att alltid förefalla
tvungen, tölpaktig och tråkig.
Jag kände, att jag verkade lika obehagligt på
dem som de på mig. Om jag kom in i rummet
där de voro, och de pratade med hvarandra och min
mor föreföll glad, lade sig ett oroligt moln öfver
hennes ansikte från den sekund hon fick se mig. Om
mr. Murdstone var vid sitt bästa lynne, hejdades det
vid min åsyn, om miss Murdstone var vid sitt sämsta,
förvärrades det. Jag hade nog iaktagelseförmåga att
märka, att min mor alltid blef offret, att hon var
rädd att tala till mig eller vara vänlig mot mig för
att inte stöta dem, och sedan få sig en förebråelse,
att hon inte bara gick i ständig bäfvan för att själf
gifva anstöt utan äfven för att jag skulle göra det,,
och att hon oroligt följde deras blickar, så fort jagi
rörde mig.
Jag beslöt därför att så mycket som möjligt hålla
tnig ur vägen för dem, och mången kall dag har
jag hört kyrkklockorna slå timmarna, då jag suttit
i mitt otrefliga sofrum, iklädd min lilla öfverrock
och fördjupad i en bok.
Om kvällarna gick jag ibland och satte mig hos
Peggotty i köket. Där trifdes jag och kunde utan
fruktan vara mig själf. Men ingendera af dessa
utvägar gillades af de maktägande, och det begär att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
