Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Mina ferier. Särskildt en lycklig eftermiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
hans karaktär. Om jag inte misstar mig, yttrade
sig min bror i detta ämne, då vi — föga taktfullt —
afbröto honom.»
»Jag tror, Clara», sade mr. Murdstone med låg
allvarlig röst, »att de finnas, som bättre och lugnare
kunna bedöma denna fråga än du.»
»Edvard», svarade min mor blygt, »du förstår att
bedöma alla frågor mycket bättre än jag. Både du
och Jane göra det. Jag sade bara —»
»Du sade bara någonting svagt och obetänkt»,
sade han. »Försök att inte göra om det, Clara, och
gif noga akt på dig.»
Min mors läppar rörde sig som om hon svarat:
»Ja, älskade Edvard», men intet ljud hördes.
»Jag sade nyss, David, att det gör mig ledsen
att se, att du har ett buttert lynne», sade mr.
Murdstone och vände stelt på hufvudet i det han riktade
blicken på mig. »Ett sådant fel får inte utveckla
sig under mina ögon utan att jag försöker rätta det.
Du är så god och ändrar dig i detta afseende. Vi
skola göra hvad vi kunna för att hjälpa dig.»
»Jag ber om förlåtelse, sir», sade jag, »men jag
har visst inte velat vara butter sedan jag kom hem.»
»Försvara dig inte med en lögn!» röt han så
häftigt, att jag såg hur min mor ofrivilligt räckte ut
sin darrande hand som för att träda emellan oss.
»I din butter het har du dragit dig undan till ditt
rum och suttit där, då du bort vara med oss. Nu
vet du en gång för alla, att jag vill, att du skall vara
här och inte där. Vidare att du lyder, när du är här.
Du känner mig, David. Du gör som jag säger.»
Miss Murdstone lät höra ett hest skratt.
»Jag fordrar, att du uppför dig vördnadsfullt,
vänligt och villigt mot mig», fortfor han, »mot miss
Murdstone och mot din mor. Jag vill inte att du, ett
barn, skyr detta rum som om det vore pestsmittadt.
Sätt dig.»
Han befallde mig som en hund, och jag lydde
som en hund.
»Ännu ett», sade han. »Jag har märkt, att du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
