- Project Runeberg -  David Copperfield /
150

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Jag upplefver en minnesvärd födelsedag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150 1

att ingen mellanliggande tid existerade utan att den
ena tilldragelsen följde tätt efter den andra.

Hur väl minns jag inte hurudan den dagen vari
Jag känner lukten af dimman, som hängde öfver
platsen ; jag urskiljer rimfrosten, som spöklikt sticker fram
genom den; jag känner hur mitt kallklibbiga hår
faller ned på min kind. Jag blickar framåt och ser
skolsalens dunkla perspektiv, med ett fräsande
talgljus här, ett annat där för att lysa upp den töckniga
morgonen, jag ser gossarnas andedräkt hvirfla sig
som rök i kylan under det att de blåsa på fingrarna
och stampa med fötterna i golfvet.

Det var efter frukosten, och vi hade kallats in
från lekplatsen, då mr. Sharp visade sig och sade-

»David Copperfield skall gå in i hvardagsrummet.»

Jag väntade en korg från Peggotty och lyste upp
när jag hörde befallningen. Några af gossarna sade
till mig, då jag skyndsamt lämnade min plats, att
inte glömma dem vid fördelningen af läckerheterna.
>>Gör dig inte så brådt, David», sade mr. Sharp, »gör
dig inte så brådt min gosse.»

Om jag gifvit akt därpå, skulle den medlidsamma
ton, i hvilken han uttalade orden, förvånat mig. Men
det tänkte jag inte på förrän efteråt. Jag skyndade
till hvardagsrummet, och där fann jag mr. Creakle,
sittande vid sin frukost med käppen och tidningen
framför sig, och mrs. Creakle med, ett bref i
handen. Men ingen korg.

»David Copperfield», sade mrs. Creakle, i det hon
ledde mig till en soffa och satte sig bredvid mig.
»Jag vill tala med dig om någonting viktigt. Jag
har någonting att säga dig, mitt barn.»

Mr. Creakle, som jag naturligtvis såg på, skakade
på hufvudet utan att se på mig och kväfde en suck
med en väldig smörgåsbit.

»Du är för ung att veta hur föränderligt allt är
har i världen», sade mrs. Creakle, »och huru
människorna lämna den. Men det måste vi alla lära,
David; somliga af oss lära det som barn, andra som
gamla, somliga vid alla tidpunkter i lifvet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free