Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Jag upplefver en minnesvärd födelsedag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
jag skulle tänka på och hvad som skulle visa sig
mest rörande när jag närmade mig hemmet, ty jag
skulle få resa hem till begrafningen. Jag minns, att
jag kände att en viss värdighet vidlådde mig i
förhållande till de andra gossarna och att jag var
viktig i min sorg.
Om någonsin ett barn erfarit en uppriktig sorg,
så gjorde jag det likväl. Den nyss omnämnda
viktigheten beredde mig dock ett slags tillfredsställelse^
när jag på eftermiddagen hämtade luft på lekplanen,
under det att gossarna voro i skolan. Jag kände
det som en utmärkelse, när de sågo på mig genom
fönstren, på väg till lektionerna, och mitt ansikte blef
än sorgsnare, min gång långsammare. När
läsningen var slut och de kommo ut och talade med mig,
tyckte jag, att det var en förtjänst hos mig att inte
visa mig stolt mot någon af dem utan vara precis
likadan mot dem alla nu som förr.
Jag skulle resa hem följande dags afton — icke
med postvagnen utan med den stora nattdiligensen,
som kallades Farmaren och hufvudsakligen
anlitades af landtfolk för resor till mellanliggande
stationer. Den aftonen tjänstgjorde jag icke som berättare,
och Traddles ville nödvändigt låna mig sin kudde.
Jag vet inte hvad nytta han trodde, att jag skulle
ha af den, ty jag hade ju själf en kudde. Men det
var det enda den stackars gossen hade att låna mig
utom ett brefpappersark, fullritadt med benrangel, och
det skänkte han mig vid afskedet till lindring af min
sorg och befrämjande af min sinnesfrid.
Jag lämnade Salem House på eftermiddagen
följande dag. Föga anade jag då, att det var för att
aldrig återvända dit. Vi färdades mycket långsamt
hela natten och kommo icke till Yarmouth förrän
klockan nio eller tio på morgonen. Jag såg mig om
efter mr. Barkis, men han fanns där inte. I hans
ställe kom en liten fet, andfådd, jovialisk gubbe i
svart med rostfärgade bandrosetter vid knäbyxorna,
svarta strumpor och bredskyggig hatt flåsande fram
till diligensfönstret och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
