- Project Runeberg -  David Copperfield /
155

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Jag upplefver en minnesvärd födelsedag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I SS

svarta förtog min matlust, »jag har varit bekant med
er en lång tid, min unge vän.»

»Har ni det, sir ?»

»I hela ert lif», sade mr. Omer, »ja, jag kan säga,
innan det började. Jag kände er far före er. Han
var fem fot, nio och en half tum lång, och han ligger
i tjugufem fots mark.»

»Rat—tat-tat, Rat—tat-tat, Rat—tat-tat», kom det
öfver gården.

»Han ligger i tjugufem fots mark, det är säkert
det», sade mr. Omer helt förnöjdt. »Antingen var
det han själf, som bestämt det, eller hon, som önskade
det — det minns jag inte.»

»Vet ni, hur det är med min lilla bror ?»
frågade jag.

Mr. Omer skakade på hufvudet.

»Rat—-tat-tat, Rat—tat-tat, Rat—tat-tat.»

»Han hvilar i sin mors armar», sade han.

»Stackars liten! Är han död ?»

»Tag det inte alltför tungt», sade mr. Omer. »Ja,
den lille är död.»

Mina sår gingo upp på nytt vid denna
underrättelse. Jag lämnade frukosten, som jag knappast
smakat, och gick att hvila mitt hufvud mot ett annat
bord, som stod i en vrå af det lilla rummet och som
Minnie hastigt röjde af, för att jag inte skulle fläcka
sorgsakerna med mina tårar. Hon var en täck och
vänlig flicka, och strök med mild hand håret ur
ögonen på mig. Men hon var mycket glad att nästan
ha arbetet färdigt i så god tid, och hon var så olik mig!

Bäst det var upphörde hamrandet, och en ung
man med godt utseende kom öfver gården och steg
in i rummet. Han hade en hammare i handen och
munnen full med småspik, som han måste taga ut,
innan han kunde tala.

»Nå, Joram!» sade mr. Omer. »Hur går det
för er ?»

»Jo, bra», sade Joram. »Färdigt, sir.»

Minnie rodnade litet, och de båda andra flickorna
logo mot hvarandra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free