- Project Runeberg -  David Copperfield /
163

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Jag upplefver en minnesvärd födelsedag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

hon talade om hur god och hänsynsfull mr. Copperfield,
alltid varit mot henne, och hur han haft fördrag med
henne och sagt henne, då hon själf tyckte, att hon
vjar oförståndig, att ett älskande hjärta är både bättre
och starkare än vishet, och att han skattade sig lycklig
att äga hennes. ’Kära Peggotty’, sade hon sedan,
’flytta mig närmare till dig’ — ty hon var mycket
friatt. ’Lägg din kära arm under min hals’, sade
hon, ’och vänd mig mot dig, ty ditt ansikte håller
på att försvinna, och jag vill ha det nära mig’. Jag
gjorde som hon bad mig, och, o Davy, nu var den
stunden inne, då mina första afskedsord till er
besannade sig och hon var glad att få lägga sitt stackars
hufvud på sin dumma, stygga gamla Peggottys arm
— och hon dog som ett barn, som faller i sömn!»

Så slutade Peggottys redogörelse. Från den stund
jag fått höra om min mors död, försvann all tanke
på henne, sådan hon varit sista tiden, ur mitt minne.
Från det ögonblicket mindes jag henne endast som
iden unga modern af mina första intryck, som plägat
vira sina glänsande lockar om fingrarna och dansa
med mig i skymningen inne i hvardagsrummet. Hvad
Peggotty nu berättade mig var så långt ifrån att
återföra mig till den senare perioden, att det tvärtom
ytterligare i mitt sinne befäste den tidigare bilden.
Det kan låta underligt, men det är sant. I dödsstunden
sväfvade ;hon tillbaka till sin lugna, ostörda ungdom
och utplånade allt det öfriga.

Den moder, som låg i grafven, var min späda
ålders moder; den lilla varelsen i hennes armar var
jag själf, sådan jag en gång varit, för alltid vaggad
till ro vid hennes bröst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free