Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Jag blir försummad och försörjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
komma i en annan ställning till allt och alla omkring
mig, utom Peggotty, kunnat ge mig en känsla af
glädje vid det tillfället, så var det i sanning detta
förslag. Tanken på att åter omgifvas af dessa
redliga ansikten, som lyste upp vid min åsyn, att åter
upplefva söndagsmorgonens frid, då klockorna ringde,
stenarna plumsade ned i vattnet och de skugglika
fartygen bröto fram genom dimman, att larfva omkring
med lilla Em’ly och anförtro henne mina bekymmer
samt finna läkedom för dem i sandreflarnas musslor
och kiselstenar, verkade rogifvande på mitt hjärta.
Denna ro rubbades visserligen i nästa ögonblick af
mitt tvifvel på miss Murdstones samtycke, men
äfven detta lugnades ganska snart, ty hon kom ut för
att anställa aftonvisitation i matskåpet, under det att
vi voro inbegripna i vårt samtal, och med en djärfhet,
som väckte min häpnad, ryckte Peggotty genast
frågan på lifvet.
»Gossen kommer att gå och slå dank där», sade
miss Murdstone och tittade i en kruka ättiksgurkor,
»och lättjan är roten till allt ondt. Men han gör
ingenting här heller, så det är detsamma hvar han är.»
Peggotty var färdig med ett harmset svar, det
såg jag, men hon sväljde det för min skull och teg
fortfarande.
»Hm», sade miss Murdstone, alltjämt med
ögonen på gurkorna, »viktigare än allt annat, ja, af allra
högsta vikt är att min bror ej blir störd eller
förtretad. Det är väl så godt, att jag säger ja.»
Jag tackade henne utan att visa någon
egentlig glädje, på det hon ej skulle få anledning att
återtaga sitt löfte. Och jag fick bekräftelse på att jag
handlat klokt, då hon lyfte blicken från krukan till
mig, ty hennes svarta ögon voro då så sura som
om de absorberat hela innehållet. Emellertid var
till-låtelsen gifven och blef ej återtagen, ty då månaden
lupit ut, voro Peggotty och jag färdiga att begifva
oss af.
Mr. Barkis kom in i huset och hämtade Peggottys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
