Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Jag blir försummad och försörjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
skjulet för att se mig om där och återfann alldeles
samma humrar, krabbor och räkor med samma
utpräglade nypningsbegär, hopgyttrade som förr i
samma gamla vrå.
Men någon Em’ly syntes inte till, och därför
frågade jag mr. Peggotty hvar hon var.
»Hon är i skolan, sir», svarade mr. Peggotty och
torkade den af Peggottys koffert frampressade
svetten ur pannan. »Hon är väl hemma», han såg på
Schwarzwalderuret, »om tjugu minuter eller en
halftimme. Vi sakna henne alla, det kan jag försäkra.»
Mrs. Gummidge suckade.
»Krya upp er, mor 1» sade mr. Peggotty.
»Jag känner det mera än någon annan», sade mrs.
Gummidge. »Jag är en stackars ensam och
öfvergifven varelse, och hon var nästan den enda, som jag
inte var i vägen för.»
Jämmerlig och skakande på hufvudet började nu
mrs. Gummidge att pusta lif i elden. Under det att
hon var sysselsatt därmed, gaf mr. Peggotty oss en
blick, satte handen öfver munnen och hviskade:
»Tänker på gubben!» Af detta drog jag den slutsatsen,
att mrs. Gummidges lynne icke förbättrats under den
tid som förgått sedan mitt sista besök.
Hela den lilla bostaden var nu eller borde
åtminstone ha varit lika förtjusande som någonsin; och
likväl gjorde den icke samma intryck på mig. Jag
kände mig riktigt litet besviken, möjligen af det skäl,
att lilla Em’ly ej var hemma. Jag visste på hvilken
väg hon skulle komma, och bäst det var gick jag ut
för att möta henne.
Inom kort syntes en gestalt på afstånd, och snart
förstod jag, att det var Em’ly, som var liten än,
fastän hon vuxit. Men då hon kom närmare och
jag såg, att hennes blåa ögon föreföllo blåare, de
gropiga kinderna skärare och hela hennes person
täc-kare och mera anslående, erfor jag en underlig känsla,
som dref mig att gå henne förbi utan att låtsa känna
igen henne, liksom om jag spanat efter något i fjär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
