- Project Runeberg -  David Copperfield /
178

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Jag blir försummad och försörjd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i/S

förklädet för ansiktet och skratta en halftimme. Alla
voro vi roade af hans beteende, utom mrs. Gummidge,
som måtte ha blifvit vunnen alldeles efter samma
metod, ty det kom henne ständigt att tänka på
»gubben.»

Kort före slutet af den till mitt besök anslagna
tiden förkunnades det, att Peggotty och mr. Barkis
skulle taga sig en fridag tillsammans, och att lilla
Em’ly och jag skulle få följa med dem. Natten förut
sof jag oroligt, till den grad gladde jag mig åt att
en hel dag få vara tillsammans med Em’ly. Alla voro
vi tidigt på benen, och redan då vi sutto och åto
frukost visade sig mr. Barkis på afstånd, körande
sitt åkdon i riktning mot den tillbedda.

Peggotty var klädd som vanligt i sin fina och
snygga sorgdräkt, men mr. Barkis prunkade i en ny
blå röck, som skräddaren tagit till så stor, att
ärmuppslagen gjorde handskar öfverflödiga i strängaste
köld, under det att kragen var så hög, att den kom
nackhåret att resa sig på ända. Äfven de blanka
knapparna voro af största format. Dräkten
kompletterades af gråa benkläder och gul
sämskskinns-väst, och jag tyckte, att en mera aktningsbjudande
uppenbarelse än mr. Barkis kunde man icke tänka
sig.

När vi alla trängdes utanför dörren, fick jag se,
att mr. Peggotty väpnat sig med en gammal sko,
som skulle kastas efter oss till »lycka på resan», och
att han bad mrs. Gummidge taga den.

»Nej, Daniel», sade hon, »det är bättre att den
kastas af någon annan. Själf är jag en stackars
ensam och öfvergifven varelse, och allt, som
påminner mig om dem som inte ä’ ensamma och
öfvergifna, bär mig emot.»

»Seså, gamla tös!» sade mr. Peggotty. »Tag den
bara och slunga den.»

»Nej, Daniel», sade mrs. Gummidge i gnällande
ton och skakade på hufvudet. »Kände jag mindre,
gjorde jag mera. Ni känner inte som jag, ni Daniel;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free