Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Jag blir försummad och försörjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
allt går inte er emot, och ni är inte i vägen för
någon. Det jär bäst ni gör det själf.»
Men Peggotty, som skyndat från den ena till den
andra, kyssande alla, ropade från åkdonet, där
vi fyra nu tagit plats, Em’ly och jag jämsides på
ett par små stolar, att mrs. Gummidge måste göra
det. Och så gjorde mrs Gummidge det; men
ledsamt nog betog hon affärden något af dess festliga
prägel genom att brista i tårar och helt förkrossad
sjunka i armarna på Ham, under förklaring, att hon
visste sig vara ett påhäng, och att det var så godt
att man genast förde henne till fattighuset. Jag
ansåg förslaget ganska klokt och önskade, att Ham
rättat sig därefter.
Emellertid anträdde vi vår lilla lustresa, och det
första vi gjorde var att hålla utanför en kyrka, där
mr. Barkis band hästen vid ett staket och gick in
med Peggotty, lämnande Em’ly och mig ensamma i
åkdonet. Jag begagnade tillfället till att lägga min
arm om lilla Em’lys lif och föreslå henne, att efter
jag så snart skulle fara ifrån dem, skulle vi vara
mycket snälla mot hvarandra och ha mycket roligt
hela dagen. Då lilla Em’ly gick in på förslaget och
lät mig kyssa henne, blef jag alldeles utom mig,
och jag minns, att jag sade henne, att jag aldrig
kunde komma att älska någon annan och att jag
var besluten att gjuta hvars och ens blod som
vågade eftersträfva hennes ynnest.
Och hvad Em’ly gjorde sig lustig åt mig! Med
hvilken snusförnuftig min låtsade hon sig icke vara
oändligt mycket äldre och klokare än jag. Den lilla
sagokvinnan förklarade, att jag var »en enfaldig gosse»,
och så skrattade hon på ett så förtjusande sätt, att
jag glömde det förnärmande i benämningen för blotta
nöjet att se på henne.
Mr. Barkis och Peggotty uppehöllo sig en god
stund inne i kyrkan men kommo till sist ut, och
så bar det af utåt landet. På vägen vände sig mr.
Barkis till mig och sade med en blinkning — apropå
det hade jag aldrig anat, att han kunde blinka —-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
