Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Jag börjar lifvet på egen hand och tycker inte om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
bli en annan gosse, som han presenterade för mig
under det ovanliga namnet Mjölig Potatis, Jag
upptäckte emellertid, att ynglingen i fråga icke blifvit
döpt till det namnet utan hade fått det i magasinet
på grund af sin bleka och mjöliga hy. Mjöligs far
var vattnare vid en station, men tillika brandsoldat,
och som sådan anställd vid en af de större teatrarna,
där någon ung släkting till Mjölig — jag tror hans
lilla syster — uppträdde som satunge i pantominerna.
Inga ord kunna uttrycka min själs hemliga ångest
då jag sjönk ned till ett dylikt umgänge, jämförde
dessa kamrater med mina tidigare års, att icke tala
oim Steerforth, Traddles och de andra gossarna, och
kände hur mina förhoppningar att bli en lärd och
framstående man kväfdes inom mig. Det står icke
till att beskrifva min känsla af fullkomlig hopplöshet,
af blygsel öfver min ställning, af bittert lidande då
mitt (Unga hjärta förnam, att allt hvad jag lärt och
tänkt och fröjdat mig åt, allt det som eldat min
fantasi och sporrat min flit skulle dunsta bort för
att aldrig återkomma. Så fort Mick Walker den
förmiddagen gick ifrån mig, blandade jag mina tårar
med det vatten jag sköljde buteljerna i och snyftade
som om det varit en spricka i mitt eget bröst och
detta stått i fara att brista sönder.
Kontorsklockan visade på half ett, och alla
beredde sig att gå och äta middag, då mr. Quinion
knackade på kontorsfönstret och vinkade åt mig att
komma in. Jag gick in och fann där en något
korpulent, medelålders man i brun syrtut och svarta
åtsittande pantalonger och skor, utan mera hår på det
stora, .glänsande hufvudet än på ett ägg och med
ett stort rundt ansikte vändt åt mig. Hans kläder
voro tämligen nötta, men han hade ett par
imponerande skjortkragar. I handen bar han en sprättig
promenadkäpp med ett par stora rostfärgade tofsar
på, och en lornjett hängde utanpå rocken, som
prydnad upptäckte jag sedan, ty han begagnade den
sällan och såg ingenting, när han satte den för ögonen.
»Den här är det», sade mr. Quinion, syftande på mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
