- Project Runeberg -  David Copperfield /
200

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Jag börjar lifvet på egen hand och tycker inte om det

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

i skafferiet. Jag begagnade alltid benämningen
skafferiet, då jag var hemma hos pappa och mamma och
har ofrivilligt bibehållit den vanan. Hvad jag vill
säga är, att det inte finns en matbit i huset.»

»Så ledsamt!» utbrast jag, mycket bedröfvad.

Jag hade två eller tre shilling i behåll af min
veckolön — hvaraf jag drar den slutsatsen, att denna
konversation ägde rum en onsdag — och jag tog
genast fram dem och bad under stark
sinnesrörelse,-att mrs. Micawber ville hålla till godo därmed som
lån. Men den goda frun kysste mig då och bad
mig att åter stoppa dem i fickan, ty någonting sådant
kunde hon jinte tänka på.

»Nej, min bästa master Copperfield», sade hon,
»vare det långt från mig. Men ni har ett förstånd,
som vida öfverträffar er ålder, och ni kan göra mig
en annan tjänst, om ni vill, en tjänst, som jag
tacksamt tar emot.»

Jag bad mrs. Micawber säga, hvari den bestod.

»Själf har jag gjort mig af med bordsilfret»,,
sade mrs. Micawber. »Sex teskedar, två saltspadar
och en sockertång har jag vid olika tillfällen med mina
egna händer lånat pengar på. Men tvillingarna binda
mig mycket, och för mig med mina minnen af pappa
och mamma äro dessa små företag ytterst pinsamma.
Åtskilliga småsaker ha vi än, som vi kunde undvara.
Mr. Micawbers känslor skulle aldrig tillåta honom
att afyttra dem, och Clickett» — det var flickan från
fattighuset — »är mera tarfligt anlagd, och jag är
rädd, att hon skulle missbruka ett dylikt förtroende.
Om jag däremot tordes be er, master Copperfield —»

Nu förstod jag, hvad mrs. Micawber menade och
bad henne anlita mig så mycket hon behagade.
Redan samma afton började jag pantsätta åtskilliga af
husets mera flyttbara föremål, och i likartade
uppdrag var jag sedan ute nästan hvarje morgon, innan
jag gick till Murdstone & Grinby.

Mr. Micawber hade några böcker i ett litet skåp,
som han kallade biblioteket, och de gingo först. Jag
bar dem så småningom alla till ett bokstånd vid City

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free