- Project Runeberg -  David Copperfield /
202

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Jag börjar lifvet på egen hand och tycker inte om det

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

hans sällskap. Jag skulle fråga mig fram till det
och det torget, och strax innan jag kom dit, skulle
jag få se ett annat torg, och så skulle jag komma
till en gård, som jag skulle gå öfver och styra rak
kurs tills jag finge se en fångknekt. Allt detta gjorde
jag, och när jag, lilla stackare, till sist fick se
fångknekten och tänkte på att när Roderik Random satt
på gäldstugan, det fanns en karl där, som inte hade
annat än några trasor på sig, började fångknekten
snurra rundt för mina dimmiga ögon och mitt högt
klappande hjärta.

Mr. Micawber väntade mig strax innanför porten,
och vi gingo upp på hans rum i den näst öfversta
våningen och fällde många tårar. Jag minns, att han
högtidligt besvor mig att taga varning af hans öde
och att noga betänka, att om en person hade tjugo
punds inkomst om året och gaf ut nitton pund, nitton
shilling och sex pence, kunde han känna sig lycklig,
men om han gaf ut tjugu pund och en penny, gjorde
han sig olycklig. Strax därefter lånade han en shilling
af mig till porter, gaf mig en anvisning till mrs.
Micawber på beloppet, lade ifrån sig näsduken och
kryade upp sig.

Vi sutto framför en liten eld, som på båda sidor
begränsades af ett par tegelstenar för att hindra
slöseri med kolen, och bäst det var kom en annan
skuldsatt man, som delade rum med mr. Micawber,
in från bagarstugan med fårsteken, som skulle utgöra
vår gemensamma måltid. Jag skickades då upp till
»kapten Hopkins» med hälsningar från mr. Micawber,
och i min egenskap af dennes unge vän anhöll jag
att få låna en knif och en gaffel af kapten Hopkins.

Kapten Hopkins lånade mig både knif och gaffel
och bad hälsa mr. Micawber. Det fanns ett mycket
smutsigt fruntimmer i hans lilla rum och två sjukliga
unga damer, hans döttrar, med särdeles lurfvigt hår.
Kaptenen själf var ytterligt uselt klädd, hade stora
polisonger och bar en gammal, gammal brun
öfverrock, utan annan röck under. Jag såg, att hans
sängkläder lågo ihioprullade i en vrå; alla hans tallrikar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free