Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Som jag inte får mera tycke för mitt lif på egen hand, fattar jag ett beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2og
om icke glöggen, hade gjort mrs. Micawber hysterisk,
och under tårar svarade hon:
»Jag kommer aldrig att öfverge mr. Micawber.
Det ar möjligt, att mr. Micawber till en början förteg
sina svårigheter för mig, men det kan ju hända, att
hans sangviniska lynne ingaf honom den tron, att
han kunde öfvervinna dem. Halsbandet och
armbanden af äkta pärlor, som jag ärfde efter mamma, ha
blifvit afyttrade till mindre än halfva värdet, och
korall-garnityret, som var min fars bröllopsgåfva, har
kastats bort för nästan ingenting. Men jag öfverger
aldrig mr. Micawber! Nej», skrek mrs. Micawber,
än mera upprörd än förut, »jag gör det aldrig!
Det är inte värdt att be mig!»
Jag tyckte det var riktigt obehagligt, att hon
kunde tro, att jag ville be henne om någonting
sådant och1 satt och såg på henne med mycken oro.
»Mr. Micawber har sina fel. Jag nekar inte för
att han är obetänksam. Jag nekar inte för att han
hjållit mig okunnig om så v,äl sina tillgångar som sina
förpliktelser», fortfor hon och såg på väggen, »men
jag öfverger aldrig mr. Micawber.»
Som mrs. Micawber nu höjt rösten till verkligt
skrik, blef jag så rädd, att jag sprang bort till
klubb-rummet och störde mr. Micawber, som där presiderade
vid ett långt bord och anförde sången:
»H o p p s a n D o b b i n,
Hoppsan Dobbin
Hoppsan, hoppsan,
Falleralie ra!»
med den underrättelsen, att mrs. Micawber var
mycket uppskakad. Han brast då i gråt och följde mig
genast med hela västen full af skalen på de räkor
han nyligen inmundigat.
»Emma, min ängel!» ropade mr. Micawber och
skyndade in i rummet. »Hvad fattas dig?»
»Jag öfverger dig aldrig, Micawber!» utbrast hon.
14. —- Dickens, David Copperfield,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
