- Project Runeberg -  David Copperfield /
212

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Som jag inte får mera tycke för mitt lif på egen hand, fattar jag ett beslut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

han reste och för att gifva mig det bästa intyg,
hvilket nog var ganska välförtjänt. Mr. Quinion kallade
då in Tipp, utköraren, som var gift och hade ett
rum att aflåta, och han inkvarterade mig för
framtiden hos honom — med bådas medgifvande, antog
han förmodligen, ty jag sade ingenting, ehuru jag
nu fattat mitt beslut.

Så länge vi bodde under samma tak, tillbringade
jag mina aftnar med mr. och mrs. Micawber, och
jag tror, att vi allt mer och mer fäste oss vid
hvarandra. Sista söndagen bjödo de mig på middag, och
vi fingo fläskstek med äppelsås samt en efterrätt.
Dagen förut hade jag köpt en skäckig trähäst åt lilla
Wilkens Micawber — så hette gossen — och en docka
åt lilla Emma. Dessutom hade jag skänkt en
shilling åt hittebarnet, som skulle lämna sin tjänst.

Vi hade en mycket angenäm dag, ehuru vi voro
litet gråtmilda med anledning af den förestående
skilsmässan.

»Min bästa master Copperfield», sade mrs.
Micawber, »aldrig skall jag erinra mig den tid, då mr.
Micawber var utsatt för svårigheter, utan att tänka
på er. Ert uppförande har alltid varit så särdeles
finkänsligt och tjänstvilligt. Ni har aldrig varit en
hyresgäst, ni har alltid varit en vän.»

»Min bästa Timma», sade mr. Micawber,
»Copperfield» — på sista tiden kallade han mig så —
»Copperfield har ett hjärta, som känner för sina
medmänniskor under mulna tider, ett hufvud, som kan
planera, och en hand kort sagt, en lycklig gåfva
- att afyttra så beskaffade ägodelar, som kunna
undvaras.»

Jag uttryckte min tacksamhet för detta
erkännande och sade, att det var bra ledsamt, att vi skulle
komma ifrån hvarandra.

»Min käre, unge vän», sade mr. Micawber, »jag
är äldre än ni — jag är en man med någon erfarenhet
af lifvet och — och med någon erfarenhet af —
kort sagt — af svårigheter i allmänhet. För det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free