Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Som jag inte får mera tycke för mitt lif på egen hand, fattar jag ett beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
åt men undrade, om han skulle vilja åtaga sig ett
litet uppdrag.
»Hvad då ?» genfrågade den långbente.
»Att forsla en koffert», svarade jag.
»Hvad för en koffert ?» frågade han.
Jag sade honom, att det var en mig tillhörig
koffert i ett hus där borta på gatan och att jag
undrade, om hans för sex pence ville föra den till
Doverdiligensens kontor.
»Kör för det då!» sade den långbente unge
mannen och steg genast upp i kärran, som egentligen
ej var annat än en stor trälåda på hjul; och nu bar
det af med en sådan fart, att jag hade all möda i
världen att hålla jämn lunk med åsnan.
Det låg ett visst trots öfver den unge mannen,,
särskildt öfver hans sätt att tugga på ett halms trå,,
då han talade till mig, och det tyckte jag inte om.
Som emellertid aftalet var gjordt, tog jag honom
med mig upp på rummet, hvilket jag nu skulle lämna.
Tillsammans buro vi ned kofferten och ställde den
på kärran. Jag ville inte gärna sätta på adresslappen
där, ty jag fruktade, att någon medlem af värdens
familj möjligen skulle komma under fund med hvad
jag hade för mig och kvarhålla mig. Jag sade
därför till den unge mannen, att jag vore tacksam om han
stannade ett ögonblick, då han kom till muren vid
King’s Bench-fängelset. Orden hade knappt gått
öfver mina läppar, förrän han skramlade i väg med
en fart som om han själf, kofferten, kärran och åsnan
blifvit spritt galna, och jag var alldeles andtruten
af att springa och ropa på honom, då jag till sist
upphann honom på utsatt ställe.
Som jag var mycket upphettad och ifrig, råkade
jag att få upp min halfguinea ur fickan då jag tog
fram adresslappen. För säkerhetens skull stoppade
jag den i munnen, och fastän mina händer darrade
mycket, hade jag just lyckats binda fast adressen,,
då jag kände, att den långbente unge mannen slog
till mig under hakan, och jag såg guldmyntet flyga
ur min mun i hans hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
