- Project Runeberg -  David Copperfield /
221

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Följden af mitt beslut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

221

skulle gå samma väg, och att jag skulle komma till
Dover i skjorta och byxor, skattande mig lycklig, om
jag ens fick behålla den kostymen. Men jag oroade
mig inte så mycket för det som man kunnat tro.,
Visst tyckte jag, att jag hade lång väg att gå och
att den unge mannen med åsnekärran behandlat mig
grymt, men för resten tyngdes jag just inte af några
svårare bekymmer, då jag åter begaf mig ut med
mina nio pence på fickan.

Jag hade gjort upp en plan för sättet att
tillbringa natten, och den skulle jag nu utföra. Tag
ämnade gå och lägga mig invid muren på baksidan
af min gamla skola, där det förr stått en höstack.
Jag tyckte, att det skulle kännas litet sällskapligt att
varia i närheten af gossarna och sofrummet, där jag
brukade berätta mina historier — fastän gossarna intet
anade om att jag fanns där, och fastän sofrummet
ej skulle bjuda mig något skydd.

Jag hade haft en ganska tröttsam dag och var
tämligen utmattad, då jag till sist larfvade framåt
på Blackheaths slätt. Det var litet besvärligt att få
reda på Salem House, men jag fann det, och jag fann
höstacken i Vrån och lade mig ned därinvid efter
att ha gått omkring muren och sett upp till ’fönstren
och förvissat mig om att det var mörkt och tyst i
huset. Aldrig glömmer jag hur ödsligt det kändes
att för första gången gå och lägga sig utan tak
öfver hufvudet.

Sömnen smög sig öfver mig som öfver många
andra olycksbarn, för hvilka portarna voro stängda
och hundarna lössläppta den natten, och jag drömde,
att jag låg på min gamla skoisäng och talade med
gossarna i mitt rum. Bäst det var, ertappade jag mig
med att sitta upprätt med Steerforths namn på
läpparna, förvirradt stirrande på stjärnorna, som glänste
och tindrade uppöfver mig. Då jag erinrade mig
hvar jag befann mig vid denna underliga tid, erfor
jag en känsla, som kom mig att stiga upp, rädd för
jag vet ej hvad, och börja vandra omkring. Men
stjärnornas försvagade sken och det bleka ljuset vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free