Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Följden af mitt beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
än de mera pretentiösa butikerna. Till sist fann jag
en, som jag tyckte såg lofvande ut, i hörnet af en
smutsig gränd, som slutade med en inhägnad för
brännässlor. På själfva staketet voro upphängda några
begagnade sjömanskläder, som troligen icke fått rum
i boden utan nu fladdrade bland några hängmattor,
rostiga bössor och oljedukshattar. Där stodo också
åtskilliga brickor fulla med så mycket rostiga nycklar
af alla möjliga storlekar, att de kunnat räcka till att
öppna alla dörrar i världen med, tyckte man.
I denna lilla bod, som var liten och låg, som
förmörkades snarare an den upplystes af ett litet med
kläder behängdt fönster och dit man kom genom att
stiga utför en trappa, gick jag in med klappanda
hjärta; hjärtklappningen minskades icke när en ful
gubbe, med underdelen af ansiktet täckt af ett grått
stubbskägg, rusade ut ur en smutsig skrubb och grep
mig i håret. Han var hisklig att skåda, klädd i en
smutsig flanelltröja och luktade starkt af rom. Hans
säng, som höljdes af ett gammalt trasigt lapptäcke,
stod i hålan han kommit ut från, där ännu ett litet
fönster gaf utsikt öfver flera brännässlor och en åsna.
»Hvad ä’ det du vill ?» skrek gubben med entonigt
hväsande röst. »A, mina ögon och lemmar, hvad
ä’ det du vill? Aj, mina lungor och min lefver, hvad
ä’ det du vill. Brrr, brrr!»
Jag folef så häpen öfver hans ord, allra värst
öfver det sista okända, som lät som ett rossel i lians
strupe, att jag inte kunde svara. Gubben, som
alltjämt höll fast i mitt hår, upprepade nu:
»Aj, hvad ä’ det du vill? Aj, mina ögon och
lemmar, hvad är det du vill? Aj, brrr!» och det
sista ljudet vred han ur sig med en sådan kraft, att
ögonen tycktes vilja springa från sina hålor.
»Jag skulle bara fråga», sade jag darrande, »om
ni ville köpa en jacka?»
»Aj, låt oss se på jackan!» skrek gubben. »Aj,
mitt hjärta det brinner, visa oss jackan I Aj, mina
ögon och lemmar, langa hit jackan!»
Och så lossade han sina darrande, klolika händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
