Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Följden af mitt beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
frågade, om de ville vara goda och säga mig hvar
miss Tröt wood bodde. Jag vände mig till en man
bakom-disken, som höll på att väga upp risgryn åt
en ung flicka; denna senare, som trodde att frågan
ställts till henne, vände sig hastigt om och sade:
»Min matmor? Hvad vill du henne, gosse?»
»Jag skulle gärna vilja tala med henne», svarade
jag-
»Tigga af henne, menar du väl?» gentog flickan.
»Nej1, visst inte», sade jag. Men då jag helt
tvärt erinrade mig, att detta och intet annat var mitt
ärende, tystnade jag helt förvirrad och kände, att
jag rodnade.
Min tants tjänarinna, ty hvad hon sagt angaf ju
att hon var det, lade risgrynspaketet i en liten korg
och lämnade boden, tillsägande mig att följa efter,
om jag ville veta hvar miss Trotwood bodde. Jag
lät icke säga mig detta två gånger, fastän jag nu
var så förbryllad och upprörd, att benen skakade
under mig. Jag följde efter flickan, och snart voro
vi framme vid en liten nätt villa med klara utbyggda
fönster. Framför huset låg en fyrkantig gård eller
trädgård med sandgångar och en rikedom på
välskötta blommor, som doftade förtjusande.
»Det här är miss Trotwoods hus», sade flickan.
»Nu vet du det, och mera har inte jag att säga».
Med dessa ord skyndade hon in, som om hon velat
afskaka sig ansvaret för mitt uppträdande, och lät
mig stå vid trädgårdsgrinden, sorgset blickande öfver
dess spjälor upp mot förmaksfönstret, där en på
midten delvis skild gardin, en stor, rund,
solfjäders-formad grön skärm, fastskrufvad vid fönsterposten,
ett litet bord och en stor stol kommo mig att förmoda,
att min tant möjligen i den stunden satt i all sin
imponerande ståt.
Mina skor voro nu i ett jämmerligt tillstånd.
Sulorna hade nötts ut bit för bit, och öfverlädret hade
spruckit och gått sönder, så att de förlorat all form
och fason. Min hatt, som äfven gjort tjänst som
nattmössa, var så bucklig och tillknycklad, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
