- Project Runeberg -  David Copperfield /
237

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Följden af mitt beslut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vanligen afslutade sin kurs med att gifta sig med
bagaren.

Rummet utmärkte sig för samma prydlighet som
Janet och ;min tant. Då jag nyss lade ifrån mig
pennan för att tänka därpå, blåste hafsluften in igen,
blandad med blommornas vällukt, och jag såg de
gammalmodiga möblerna så findammade och
polerade, min tants åt henne förbehållna stol och bord
bredvid den runda gröna skärmen i det utbyggda
fön-fetret, den med tryckt linneväf täckta mattan, katten,
tepannlappen, de [båda kanariefåglarna, det gamla
porslinet, punschbålen fylld med torra törnrosblad, det
höga skåpet, hvari så många flaskor och krukor
förvarades, och så jag, som låg där så dammig på soffan
och iakttog jallt, själf bildande en så stark motsats
till det öfriga.

Janet hade gått ut för att göra badet i ordning^
då på en gång min tant, till min stora förskräckelse,
blef nästan som förstenad af harm och knappt hade
röst nog i behåll att utstöta orden: »Janet I Åsnor!»

Janet kom då rusande uppför kökstrappan som
om elden varit lös, störtade ut på den lilla gröna
planen framför byggningen och schasade bort tvenne
med damsadel försedda och af damer ridna åsnor,
som vågat sätta sina hofvar på den, under det att
min tant skyndade ut ur huset och fick tag i betslet
på en tredje åsna, som ett barn red grensle på, vände
om åsnan och förde den utom det heliga området
samt örfilade upp den olycklige betjäntpojken, som
dristat vanhelga denna mark.

Än i denna stund vet jag inte om min tant hade
någon laglig ratt till den där gräsplätten, men själf
hade hon inom sig gjort upp, att hon hade det, och
det var alldeles nog. Det fanns en skymf i lifvet,
som kräfde ögonblicklig hämd, och den var då en
åsna beträdde jdenna jungfruliga plan. Hvilken
sysselsättning hjon än upptogs af, hur intressant än
konj-viersationen, som hbn deltog i, var — en åsna vände
ögonblickligen hennes tankars lopp och manade henne
till anfall. Trädgårds kannor och vattenflaskor göm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free