- Project Runeberg -  David Copperfield /
247

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Min tant fattar sitt beslut rörande mig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

247

kymmer från hans afhuggna hufvud och lägga dem
i mitt ?»

Frågan öfverraskade mig på det högsta, men jag
kunde härvidlag icke lämna några upplysningar.

»Det är för underligt», sade mr. Dick med en,
modstulen blick på sina papper och med handen åter
i håret, »att jag aldrig kan komma riktigt på det klara
med det där. Jag får det aldrig redigt. Men det
g]ör detsamma», tillade han i gladare ton och kryade
upp sig, »det är god tid än. Hälsa och säg miss
Trotwood, att det går rätt bra framåt med mitt arbete.»

Jag ämnade gå, då han fäste fnin uppmärksamhet
vid draken.

»Hvad säger du om den där draken?» frågade
han.

Jag svarade, att jag tyckte den var mycket
vacker. Jag tror säkert, att den var sina sju fot lång.

»Jag har gjort den. Vi skola släppa upp den,
du och jag», sade mr. Dick. »Se bara på det här!»

Han visade mig, att draken var betäckt med ett
tätt skrifvet och väl utfördt manuskript. Det var
så tydligt skrifvet, att då jag följde raderna, tyckte
jag mig på ett par ställen finna vissa anspelningar
på Carl den förstes hufvud.

»Snörena |äro långa», sade mr. Dick, »och när
den flyger högt, för den underrättelserna långt. Det
är mitt sätt att sprida dem. Jag vet inte hvar de
kunna slå ned. Det beror på omständigheterna, på
vinden och annat. Det får gå som det kan.»

Hans ansikte var så mildt och vänligt, på samma
gång som det hade någonting så vördnadsbjudande,
trots den blomstrande hyn, att jag inte var säker
på att han ej roade sig med att skämta med mig.
Jag skrattade följaktligen, och det gjorde han med,
och vi skildes som de bästa vänner i världen.

»Nå, min gosse», sade min tant, då jag kom ner,
»hur var det med mr. Dick i dag ?»

Jag sade, att han bad hälsa och säga henne, att
det gick bra framåt med hans arbete.

»Hvad tänker du om honom ?» frågade min tant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free