Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Min tant fattar sitt beslut rörande mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
lidne far, som ansett honom nästan som idiot, särskildt
anförtrott honom åt den andres omvårdnad. Fadern
måtte ha varit litet besynnerlig, som kunnat ha den
uppfattningen. Troligen galen själf.»
Min tant såg ut att vara så viss på sin sak, att
jag också försökte se ut som om jag varit viss på
den.
»Och då trädde jag emellan», sade min tant, »och
gjorde honom ett anbud. Jag sade: ’Er bror är
klok — klokare än ni är själf eller ni någonsin
kommer att bli, vill jag hoppas. Gif honom hans lilla
inkomst och låt honom bo hos mig. Jag är inte
rädd för honom, j a g är inte högfärdig, j a g tar gärna
vård om honom och skall inte behandla honom illa,
som vissa andra, jag menar inte bara folket på asylen,
ha gjort.’ Efter åtskilligt bråk», sade min tant, »fick
jag honom, och sedan dess har han varit här. Han
är den vänligaste och fogligaste människa i världen
— och hans råd sedan! Men det är ingen mer än
jag som vet, hvad den mannen går för.»
Min ,tant slätade sin klänning och skakade på
hufvudet, som om hon medelst den förra rörelsen velat
utjämna /världens gensägelser, medelst den senare
trotsa allt.
»Han hade en afhållen syster», sade min tant,
»en god varelse, som var välvilligt stämd mot honom.
Men hon ^gjorde som alla andra — tog sig en man. Och
mannen gjorde som alla andra — gjorde henne
olycklig. Detta hade en sådan verkan på mr. Dicks sinne
— jag hoppas ingen kan kalla det galenskap — att
det, i förening med hans fruktan för brodern och hans
känsla af deras kärlekslöshet, ådrog honom en feber.
Detta var iginan han flyttade till mig, men sviterna
plåga honom än. Sade han något till dig, barn, om
kung Carl den förste?»
»Ja, tant.»
»Jaså», sade min tant och gned sig på näsan,
som om hon blifvit litet förargad. »Det är hans
allegoriska sätt att uttrycka saken. Han sammanställer
naturligtvis sin sjukdom med stora omhvälfningar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
