Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Jag börjar på nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
han hade nu. På morgonen var han åter nedslagen
och skulle gärna velat trösta sig med att gifva mig
alla de pengar han ägde och hade, så väl guld som
silfver, om inte min tant trädt emellan och begränsat
gåfvan till fem shilling, hvilken summa på hans
enträgna begäran höjdes till tio. Vi skildes åt vid
trädgårdsgrinden på det allra vänskapsfullaste sätt, och
mr. Dick gick ej in i byggningen, förrän min tant
kört så långt, att han inte kunde se mig från grinden.
Min tant, som var absolut likgiltig för den
allmänna meningen, körde med mästarehand ponnyn
genom Dover, sittande högt och stelt som en
yrkes-kusk, skarpt iakttagande djurets alla rörelser och fast
besluten att icke i något låta det få sin vilja fram.
När vi kommo ut på landsvägen, var hon dock icke
fullt så sträng, och när hon gaf mig en blick, där jag
satt bredvid henne nere i en dal af kuddar, frågade
hjon mig, om jag kände mig lycklig.
»Ja, tack tant, mycket lycklig», svarade jag.
Hon syntes mycket nöjd med svaret, och som båda
hennes händer voro upptagna, klappade hon mig på
hufvudet med piskskaftet.
»Är det en stor skola, tant?» frågade jag.
»Det vet jag verkligen inte», svarade min tant.
»Först skola vi fara till mr. Wickfields.»
»Håller han skola?» frågade jag.
»Nej, Trot», sade min tant, »han har kontor.»
Som min tant icke sade någonting mera om mr.
Wickfield, begärde jag icke några vidare
upplysningar om honom, utan vi samtalade om andra ämnen
tills vi kommo till Canterbury, där det var torgdag,
och min tant följaktligen hade godt tillfälle att låta
gråa ponnyn slingra sig fram mellan kärror, korgar,
grönsaker och kramvarubord. Ofta undgingo vi med
knapp nöd att köra fast, och detta ådrog oss åtskilligt
tilltal — icke alltid smickrande — af de kringstående;
men min tant skötte tömmarna utan att låta sig
bekomma, och jag tror, att hon med samma köld skulle
banat sig väg genom fiendeland.
Till sist stannade vi utanför ett gammalt hus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
