Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Jag börjar på nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
och så gaf hon mig de vänligaste ord och de bästa
råd.
»Trot», sade min tant, »blif till heder för dig
själf, för mig och mr. Dick, och Gud vare med dig!»
Jag var mycket rörd, kunde bara tacka henne
gång på gång och skicka hälsningar till mr. Dick.
»Var aldrig småaktig på något sätt», sade min
tant, »var aldrig falsk, aldrig grym. Undvik dessa
tre fel, Tröt, och jag hoppas det bästa för dig.»
Jag lofvade henne så godt jag kunde, att jag
aldrig skulle missbruka hennes godhet eller glömma
hennes varningar.
»Nu är ponnyn framme», sade min tant, »och jag
måste ge mig af. Stanna du här.»
Med dessa ord omfamnade hon mig hastigt och
gick ut, stängande dörren efter sig. I början
häpnade jag fästan öfver det hastiga afskedet och
fruktade, att jag väckt hennes misshag, men då jag
tittade utåt gatan och såg hur nedstämd hon var, då hon
katte sig i schäsen och körde bort utan att se uppåt
fönstret, förstod jag henne bättre och gjorde henne
inte längre denna orättvisa.
Klockan fem, mr. Wickfields middagstimme, hade
jia]g åter fattat mod och var färdig att handtera
knif och gaffel. Det var ej dukadt för mer än två,
men Agnes kom in i salongen före middagen, gick
ned med sin far och satt midt emot honom vid
bordet. Jag tror knappt han kunnat äta middag utan
hennes sällskap.
Vi sutto inte kvar därnere efter middagen utan
återvände till salongen, där Agnes i en liten treflig
vrå hade ställt fram glas och en karaffin med
portvin åt sin far. Jag tror, att vinet för honom mist sin
arom, om det ställts fram af andra händer än hennes.
Och där satt han och drack sitt vin, och det
inte så litet ändå, i två timmar, under det att Agnes
spelade piano, arbetade och talade med honom och
mig. För det mesta var han glad och skämtade med
loss, men ibland hvilade hans öga på henne, han blef
tankfull och tystnade. Jag tyckte mig märka, att
18. —- Dickens, David Copfierfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
