Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Jag har blifvit en ny gosse i mer än en mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
»Ett tråkigt gammalt hus», sade han, »och ett
enformigt lif; men jag måste ha henne i min närhet.
Om tanken att jag skulle kunna dö och lämna min
älskling, eller att min älskling skulle dö och lämna
mig, likt en hemsk1 skugga kommer och förbittrar
mina lyckligaste stunder och inte kan dränkas annat
än i —»
Han uttalade icke ordet, men gick långsamt bort
till den plats, där han suttit, och utförde mekaniskt
rörelsen att slå i vin, ehuru karaffinen var tom,
hvarefter han ställde denna ifrån sig och gick tillbaka till
spisen.
»Om |det är svårt att härda ut, dä jag har henne
hos mig», sade han|, »hur skulle det kännas, om hon
vore borta? Nej’, nej, nej. Det kan jag inte
underkasta mig.»
Han lutade sig mot spisen och försjönk i ett
sådant grubbel, att jag inte visste, om jag borde riskera
att störa honom genom att afläsna mig eller helt tyst
fetanna kvar, tills han vaknade ur sina drömmerier.
Till sist rätade han likväl upp sig och såg sig omkring
i rummet, tills hans blick mötte min.
»Jaså, du vill stanna hos oss, Trotwood?» sade
han i sin vanliga ton, som om han svarat på någonting
jag nyss sagt. »Det gläder mig. Vi ha båda nöje af
ditt sällskap. Det är nyttigt för oss att ha dig här.
Nyttigt för mig, nyttigt för Agnes, måhända nyttigt
för oss alla.»
»Ja, nog är det bra för mig, sir», sade jag. »Jag
är så glad, att jag får vara här.»
»D|et låter godt, min gosse», sade mr. Wickfield.
»Så länge du är glad att få vara här, får du stanna
här.» Han gaf mig handen på det och klappade mig
på ryggen och sade, att om jag hade något iäxarbete
för mig om kvällarna, sedan Agnes lämnat oss, eller
om jag ville läsa för mitt nöjes skull, sä fick’ jag gärna
komma in i hans rum, när han var hemma och jag
ville ha sällskap, och sitta hos honom. Jag tackade
honom för denna hans omtanke, och då han kort
därefter gick ned, och jag inte var trött, så gick också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
