Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Jag har blifvit en ny gosse i mer än en mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
nom doktorns misstag, som voro otaliga, trots
fjärilarnas vaksamhet och alla deras betänkliga
skakningar. Mrs. Strong hade nekat att spela med, ty hon
sade sig ej må riktigt väl, och hennes kusin Jack
Maldon undanbad sig nöjet, emedan han ej slutat
att packa. Sedan han gjort det, kom han emellertid
tillbaka, och de satte sig i soffan och talade med
hvarandra. Allt emellanåt kom hon och såg på
doktorns kort och rådde honom, hur han skulle spela.
Hon var mycket blek, då hon böjde sig ned öfver
honom, och jag tyckte, att hennes finger darradej,
då hon pekade på korten; men doktorn var förtjust
öfver hennes uppmärksamhet och gaf icke akt på
det, om det nu så var.
Vid supén voro vi just inte så glada. Allesammans
kände visst på sig, att en så beskaffad skilsmässa
är någonting ganska allvarsamt, och ju mera den
närmade sig, desto underligare blef det. Mr. Jack
Maldon försökte att vara mycket språksam, men var
inte så ogenerad som vanligt, utan förvärrade endast
saken. Den förbättrades inte heller, så föreföll det
mig, af den gamla soldaten, som oupphörligt kom
med historier från mr. Jack Maldons barndom.
Doktorn, som hela tiden trodde, att han gjort alla
till lags, var högst förnöjd och hade inte en aning
om, att vi inte alla voro vid det briljantaste humör.
»Min söta Annie», sade han, i det han såg på
sitt ur och fyllde sitt glas, »det är redan öfver den
tid då din kusin Jack skulle ha rest, och vi få inte
uppehålla honom, emedan ebb och flod lika litet som
tiden V|änta på någon människa. Mr. Jack Maldon,
ni här en lång’ resa och ett främmande land för er;
men de äro många, som haft det, och många andra
skola komma i samma belägenhet alltintill tidernas
slut. De vindar, ni går att pröfva, ha fört tusen och
åter tusen till lycka samt lyckligt återfört tusen och
åter tusen.»
»Uppskakande är det i alla fall», sade mrs.
Markle-ham, »hur man än ser saken, då en ung man, som
man känt sedan han var liten, beger sig af till världens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
