Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Jag har blifvit en ny gosse i mer än en mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
vi alla rusade ut för att se hvad som händt, funno
vi henne liggande på golfvet i hallen. I början blef
det mycken oro, men så upptäcktes det, att hon bara
svimmat, och svimningen gaf sig för de vanliga
upp-lifninjgsmedlen. Doktorn, som lyft upp hennes hufvud
mot sitt knä, strök sakta lockarna från hennes panna
och sade, j det han såg sig omkring:
»Stackars Annie, hon är trofast och Ömhjärtad.
Det har kostat så mycket på henne att skiljas från sin
vän och lekkamrat — hennes käraste kusin. Det är
så synd om henne! Jag är så ledsen.»
Då hon slog upp ögonen och fick se hvar hon
Irar, och att vi alla stodo omkring henne, reste hon
sig med litet hjälp och vände i detsamma på
hufvudet för att hvila det mot doktorns axel — eller
gömma det där, jag vet ej hvilketdera. Vi andra
gingo in i salongen och lämnade henne med doktorn;
och hennes mor; men den unga frun sade, att hon
mådde bättre nu än på hela dagen förut, och hon ville
helst, att de förde in henne bland oss. De ledde alltså
in Ihienne, men hon såg mycket matt och blek ut, tyckte
jag, då de satte henne i soffan.
»Min älskade Annie», sade hennes mor, i det hon
ordnade hennes klädsel. »Se bara 1 Du har tappat en
rosett. Vill någon vara god och leta efter en
bandros — ett körsbärsrödt band ?»
Det var den hon burit på bröstet, som saknades.
Vi letade alla efter den — jag vet, att jag letade
öfverallt — men ingen hittade den.
»Minns du, när du såg den sist, Annie ?» frågade
hennes mor.
Jag undrade Öfver, att jag kunnat finna henne
blek, kunnat finna henne annat än blossande röd,
då hon svarade, att hon visst haft den för en liten,
stund sedan; men den var inte värd att man sökte
efter den.
Likväl sökte man återigen, men den fanns inte.
Hon tiggde och bad, att man inte skulle bry sig om
att söka mera, men hur det var, så pågick sökandet,,
tills hon fullkomligt hämtat sig och gästerna gingo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
