- Project Runeberg -  David Copperfield /
305

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Någon uppenbarar sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mycket bestämdt. Jag var ung och godtrogen, och
jag trodde att så var.

»Då får jag det inte att gå ihop», sade mr. Dick och
skakade på hufvudet. »Någonting är det, som är på
tok. Emellertid var det kort efter sedan man begick
misstaget att förflytta en del af Carl den förstes
bekymmer till mitt hufvud, som karlen först kom. Jag
var ute och promenerade med miss Trotwood efter
teet, sedan det börjat skymma, och där var han,
helt nära vårt hus.»

»Gick han och strök’ där?» frågade jag.

»Gick han och strök ?» upprepade mr. Dick. »Låt
mig tänka efter litet. Nej — nej, det gjorde han
inte.»

För att få upplysning så fort som möjligt, frågade
jag, hvad han gjort.

»Han syntes ,inte till alls», sade mr. Dick, »förrän
han stack tupp bakom henne och hviskade henne i
örat. Hon vände sig då om och svimmade, och jag
stod stilla och såg på honom, och han gick sin väg;
men att han hela tiden sedan dess hållit sig gömd
i jorden eller annorstädes i närheten är alldeles
oförklarligt.» : ;

»Har han verkligen hållit sig gömd ?» frågade jag.

»Ja, det har han visst», försäkrade mr. Dick och
nickade på hufvudet. »Han har inte kommit fram
igen förrän i går kväll. Vi voro då ute och
promenerade, och han kom åter fram bakom henne, och jag
kände igen honom.»

»Och skrämde han åter min tant ?»

»Så att hon fick frosskakningar», sade mr. Dick,
i det han härmade hennes rysningar och skallrade
med tänderna. »Hon höll sig fast i staketet. Hon grät.
Men, Trotwood, kom hit!» och han drog mig till sig
så att hän helt sakta skulle kunna hviska: »Hvarför
gaf hon honom pengar, gosse, ute i månljuset ?»,

»Det var kanske en tiggare.»

Mr. Dick skakade på hufvudet, tvärsäkert
afvisande en sådan förmodan, och sedan han gång på

20. — Dickens, David Copperfield.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free