Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Någon uppenbarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o6
gång med full tillförsikt upprepat: »Ingen tiggare,
visst ingen tiggare», berättade han vidare, att han
efteråt, mycket senare på kvällen sett min tant i
månskenet gå utanför trädgårdsstaketet och gifva pengar
åt denne man, som då försvunnit — sannolikt sjunkit
ned i jorden igen, under det att min tant hastigt
och smygande återvändt till byggningen. Just denna
morgon hade hon varit sig så olik, att mr. Dick
kände sig riktigt ängslig för henne.
Då mr. Dick först berättade denna historia var
jag fullt öfvertygad om, att den okände ej annat var
än en inbillning af samma slag som den olycklige
furste, som orsakat honom så mycket svårigheter;
men vid närmare eftersinnande började jag fundera
på, om man icke tvenne gånger gjort ett försök
eller framställt en hotelse att rycka den stackars mr.
Dick |själf undan min tants beskydd, och om icke
min tant, hvars stora välvilja för honom var mig
bekant genom hennes eget intyg, låtit förmå sig att
erlägga en summa i betalning för att han skulle få
stanna hos henne. Som jag redan var mycket fäst
vid mr. Dick och’ mån om hans välgång, gynnades
denna förmodan af mina farhågor, och det var länge
som jag, hvar onsdag jag väntade honom, gick och
bäfvade för att icke som vanligt få se honom
däruppe på kuskbocken. Men där satt han likväl alltid,
gråhårig, leende och glad, och aldrig mer hade lian
någonting att berätta om den där mannen, som skrämt
min tant.
Dessa onsdagar voro de lyckligaste dagar i mr.
Dicks lif, och långt ifrån de minst lyckliga i mitt.
Han blef snart känd af hvarenda gosse i skolan, och
ehuru han aldrig personligen deltog i någon annan
lek än att släppa upp pappersdrakar, var han lika
varmt intresserad af alla våra idrotts öfningar och lekar
som någon af oss. Hur ofta har jag ej sett honom
åskåda ett spel med marmorkulor eller snurra och
vara så intresserad, att han knappt kunnat draga
andan, när det riktigt gällde. Hur ofta har jag ej
sett honom stå uppe på en kulle och se på, då vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
