- Project Runeberg -  David Copperfield /
307

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Någon uppenbarar sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3°7

lekte röfvare oeh fastagare, manande alla deltagarne
i leken till raskhet och viftande med hatten öfver
sitt gråa hufvud, glömsk af den kungliga martyrens
hufvud och alla dess bekymmer. Hur mången
sommardag har han ej njutit af de harliga stunderna
på cricketfältet! Hur mången vinterdag har jag ej
sett honom stå där blåfrusen i snön och östanvinden,
se på gossarna när de kommo åkande i kälkbacken,
och belt förtjust klappa med de af ull vantar skyddade
händerna.

Han var omtyckt af oss alla, och hans
påhittighet i småsaker var otrolig. Han kunde forma
apelsiner i de mest oförmodade fasoner, och han kunde
göra en båt af allt möjligt, från och med barkbiten.
Han kunde förvandla fårben till schackpjäser, göra
romerska charer af gamla spelkort, förfärdiga
kugghjul af trådrullar och fågelburar af gammal ståltråd.
Men allra skickligast var han, när materialet utgjordes
af segelgarn och halm, ty däraf kunde han fabricera
snart sagt allt som kan göras med händer — så
trodde vi.

Mr. Dicks rykte inskränkte sig icke längre till
vår krets. Många onsdagar hade icke förgått, innan
doktor Strong själf gjorde mig några frågor om honom,
och jag talade då om allt, hvad min tant talat om
för mig. Detta intresserade så mycket doktorn, att
hlan begärde att få göra hans bekantskap vid nästa
besök. Presentationen utfördes af mig, och som
doktorn bad mr. Dick, att när helst jag icke var honom
till mötes vid hållplatsen, komma till skolan och hvila
sig tills vi slutat vårt arbete, blef diet snart till vana
för mr. Dick att direkte gå dit och1 vänta ute på
skolgården, om vi, hvilket ofta hände på onsdagarna,
fördröjde oss litet. Här gjorde han bekantskap med
doktorns vackra unga hustru — blekare än förr; sällan
sedd af mig eller någon annan, mindre glad men ej’
mindre vacker än hon varit — och han blef så
små-ningoSpi allt förtroligare på platsen, så att han till
sist kom in i skolan och väntade. Han satt alltid
i ett särskildt hörn och på en särskild stol, som kallades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free