Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Någon uppenbarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3ii
ken i hans kinder så djupa, som då han uttalade dessa
åsikter, under tiden skakande på hufvudet och
vridande sig af anspråkslöshet.
»Jag tror, att ni har orätt, Uriah», sade jag. »Det
är nog åtskilligt jag kunde lära er, om ni så önskade.»
»Det tviflar jag visst inte på, master Copperfield»,
svarade han, »långt därifrån. Men som ni inte är ringa
själf, torde ni inte riktigt kunna bedöma dem som
äro det. Jag vill inte genom kunskaper väcka
anstöt hos mina öfverordnade. Jag är alldeles för ringa
därtill. Se här min ringa boning, master Copperfield.»
Vi stego in i ett lågt, gammaldags rum, dit man
kom direkte från gatan, och funno där mrs. Heep,
som var alldeles lik sin son, bara litet mindre. Hon
tog emot mig med den största ödmjukhet och bad
mig om ursäkt, för att hon kysste sin son, anmärkande,
att hur ringa de än voro, hade de sina naturliga
ömhetskänslor, som de hoppades ingen skulle stöta
sig på. Det var ett mycket snyggt rum, halft sal,
halft kök, men långt ifrån trefligt. Tebordet var
dukadt, och tekitteln puttrade öfver elden. Där fanns
en dragkista med pulpet på skifvan, vid hvilken Uriah
kunde läsa eller skrifva om kvällarna; Uriahs blå
påse låg där, späckad med papper, och så stod där
ett helt kompani af Uriahs böcker, kommenderade
af mr. Tidd; där fanns ett hörnskåp och för öfrigt
vanliga lösören, hörande till ett enkelt bo. Jag kan
inte påminna mig, att någon särskild möbel såg naken,
nött eller torftig ut, men jag minns, att allt
sammantaget gjorde det.
Det ingick kanske som del i mrs. Heeps
ödmjukhet och ringhet, att hon fortfarande bar sorgdräkt.
Fastän det var så länge sedan mr. Heep dog, gick
hon än i sorgkläder. Möjligen hade änkemössan
blifvit något ändrad, men i öfrigt var hon lika dystert
klädd som under sorgtidens första skede.
»Det är en minnesvärd dag, min Uriah, det kan
jag försäkra», sade mrs. Heep och lade te på kannan,
»denna dag, då master Copperfield gör oss besök.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
