Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Någon uppenbarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3.6
om hvarandra, gjorde nu en slingring från midjan
uppåt, för att därmed uttrycka sitt instämmande i
denna uppskattning af mig.
»Ska vi inte gå och hälsa på mrs. Micawber, sir ?»
sade jag för att få mr. Micawber från stället.
»Om ni vill visa henne denna uppmärksamhet,
Copperfield», svarade mr. Micawber och reste sig upp.
»Jag drar mig inte för att i närvaro af dessa våra
vänner säga, att jag är en man, som under några
år haft att kämpa mot trycket af pekuniära
svårigheter.» Jag visste, att han skulle komma att säga
någonting i den vägen; han skröt ju alltid med sina
svårigheter. »Ibland har jag lyckats höja mig öfver
mina svårigheter. Ibland ha mina svårigheter — kort
sagt, de ha slagit mig till marken. Det har funnits
tider, då jag lyckats sätta in stöt på Stöt i dem;
det har funnits tider, då de varit mig öfvermäktiga,
och jag måst gifva mig, och då jag, citerande Cato*
sagt till mrs. Micawber: ’Plato, du resonerar väl. Det
är förbi med mig. Jag kan inte kämpa längre’. Men
aldrig i lifvet», sade mr. Micawber, »har jag erfarit
större hugsvalelse än då jag utgöt mina sorger —
om man så kan kalla svårigheter, som ha sina
förnämsta källor i! laga stämningar och växlar på två
eller fyra månader — i min vän Copperfields sköte.»
Mr. Micawber afslöt denna vackra hyllnings gärd
med att säga: »Mr. Heep! God afton. Mrs. Heep,
er tjänare», och så promenerade han ut med mig
på tsitt allra elegantaste sätt, smällande med
skosulorna i trottaren och gnolande på en känd melodi.
Mr. Micawber hade tagit in på ett litet värdshus
och bebodde där ett litet rum, afplankadt från de
handelsresandes sal och starkt parfymeradt med tobak.
Det låg förmodligen öfver köket, ty en varm, flottig
lukt tycktes uppstiga genom golfspringorna, och en
fet imma hade afsatt sig på väggarna. Att det låg
nära källarsalen kunde jag förstå af spritångorna och
glasens klirrande. Här, hvilande på en liten soffa
med en kapplöpningshäst i glas och ram uppöfver
sig, hufvudet nära elden och fötterna snuddande vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
