Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. En återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
otaliga apelsiner. En gån g kysser jag miss Shepherd
i kapprummet. Himmelska lycka! Men hvilken ångest
och harm erfar jag icke följande dag, då jag nås
af ett sväfvande rykte, att misserna Nettingall satt
miss Shepherd i stocken för att hon går in med
fötterna!
Miss Shepherd var ju mitt lifs rådande tanke och
ständiga vision — hur kom det sig då, att jag någonsin
bröt med henne? Det begriper jag inte. Och dock
uppstår så småningom köld mellan miss Shepherd
och mig. Jag får höra det glunkas om, att miss
Shepherd sagt, att hon inte tycker om att jag stirrar
på henne och att hon erkänt, att hon föredrar
master Jones. Den där Jones! En gosse utan all förtjänst.
Svalget mellan miss Shepherd och mig vidgar sig.
Till sist möter jag en dag misserna Nettingalls skola,
som är ute på promenad. Miss Shepherd gör en
grimas, då hön går förbi mig, och ser skrattande på
sin närmaste kamrat. Allt är slut. Ett helt lifs
hängifvenhet— ty så synes den mig, och det kan komma
på ett ut — är förbi. Miss Shepherd förekommer
ej längre i högmässoritualen, och den kungliga
familjen känner henne icke mer.
Jag har kommit högre upp i skolan, och ingen
stör min frid. Numera är jag inte alls artig mot
de unga damerna hos misserna Nettingall, jag skulle
inte bry mig om någon af dem, vore de än dubbelt
så många och tjugu gånger så vackra. Jag tycker
att (dansskjolan är en tråkig1 inrättning och undrar,
hvarför inte flickorna kunna dansa med hvarandra och
låta oss vara i fred. Jag börjar bli framstående i
latinsk vers och försummar mina kängsnören.
Doktor Strong nämner mig offentligt som en lofvande!
ung lärd. Mr. Dick är alldeles utom sig af glädje,
och med nästa post skickar min tant mig en guinea.
Skuggan af en ung slaktare reser sig likt synen
af det hjälmklädda hufvudet i Macbeth. Hvem är
denne unge slaktare? Han är den canterburyska
ungdomens skräck. Det råder en gängse tro, att den
oxmärg, hvarmed han smörjer sitt hår, förlänar honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
