Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. En återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
en öfvernaturlig styrka, och att knappast en fullvuxen
man rår på honom. Han är en bredkindad,
tjur-nackig ung slaktare med sträfva röda kinder, ett
ilsket lynne och en elak tunga. Sin tunga begagnar
han hufvudsakligen till att okväda doktor Strongs
unga herrar. Han säger öppet, att om det sä är,
att de vilja ha något, skall han ge dem det. Han
nämner af dem vissa individer, bland andra mig,
som, han sk;ulle kunna sköta med ena handen, om
man bunde den andra handen på hans rygg. * Han
ligger i försåt för de mindre pojkarna för att trumfa
på deras värnlösa hufvuden och utmanar mig
hånfullt på öppen gata. Af dessa tillfyllestgörande skäl
beslutar jag att slåss med slaktaren.
Det är en sommarafton nere i en grön sänka vid
hörnet af en mur. Jag möter slaktaren enligt
öfverenskommelse. Jag åtföljes af en väld trupp af våra
gossar, slaktaren af två andra slaktare, en ung
krö-gare och en sötare. Förberedelserna äro afslutade,
och slaktaren och jag stå ansikte mot ansikte. I
ett huj har slaktaren tändt tiotusen ljus i mitt vänstra
ögonbryn. I nästa ögonblick vet jag inte, hvar
muren är, eller hvar jag eller någon annan är. Jag vet
knappt hvilkendera som är jag och hvilkendera som
är slaktaren, så häftigt knuffas och slåss och tumla
vi om med hvarandra på det nedtrampade gräset.
Ibland ser jag slaktaren, blodig men själfsäker, ibland
sier jag ingenting, utan isitter flämtande på min
Sekimdants knä; ibland rusar jag vildt på
slaktaren och slår sönder knogarna på hans
ansikte utan att synas oroa honom det minsta. Till
sist vaknar jag, mycket besynnerlig i hufvudet, som
om jag haft feberdrömmar, och ser slaktaren gå sin
väg och sätta på sig rocken, under det att han
lyckönskas af de båda andra slaktarne och! sotaren och
krögaren. Af detta drar jag den riktiga slutsatsen,
att segern är hans.
Jag föres hem illa tilltygad, man lägger rått
oxkött på mina ögon, gnider mig med ättika och
konjak, och min öfverläpp vanställes af en hvit, under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
