- Project Runeberg -  David Copperfield /
329

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. En återblick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

329

mig mina bästa kläder och ofta låta blanka mina
stöflar. Jag synes mig då något mera värdig den
äldsta miss Larkins. Allt som tillhör henne eller står
i sammanhang med henne är mig dyrbart. Mr.
Larkins — en gammal knarrig herre med isterhaka och
emaljöga — förefaller mig ytterst intressant. När jag
inte kan möta hans dotter, går jag på gator där
det är troligt, att jag möter honom. Att säga: »Hur
står Idet till, mr. Larkins ? Jag hoppas de unga misserna
och hela familjen må väl?» synes mig så djärft, att
jag rodnar.

Jämt och samt tänker jag på min ålder. Jag
är visserligen inte mer än sjutton år, och sjutton år
är ungt för den äldsta miss Larkins, men hvad gör
det? Dessutom blir jag ju snart tjuguett. Hvar afton
promenerar jag regelbundet utanför mr. Larkins’ hus,
fastän det smärtar mig att se officerarna gå in där
och höra dem uppe i salongen, där den äldsta
miss Larkins spelar harpa. Det händer mig till och
med ett par kvällar att trånande och dyster gå rundt
omkring huset, sedan familjen lagt sig, undrande
hvilket rum som är den äldsta miss Larkins* sofrum —
och troligen gissande på hennes fars. Jag önskar
då, att det må bli eldsvåda, att den församlade hopen
må stå där lamslagen, under det att jag, rusande;
fram med en stege, reser denna mot muren och
genom fönstret räddar henne i mina armar, ilar
tillbaka efter någonting hon glömt och omkommer i
lågorna. Jag är nämligen i allmänhet mycket
oegennyttig i min kärlek, och tror, att det skulle vara mig
nog att uppträda som hjälte för miss Larkins och
sedan dö.

I allmänhet, men icke alltid. Ibland framträder
gladare syner för mig. Under det att jag klär mig
— en sysselsättning som upptar två timmar — till
herrskapet Larkins* stora bal, som jag gladt mig åt
i tre veckor, roar jag mig med angenäma
föreställningar. Jag ser mig själf, fattande mod att göra miss
Larkins min kärleksförklaring. Jag ser miss Larkins,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free