- Project Runeberg -  David Copperfield /
343

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Jag ser mig omkring och gör en upptäckt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

din egen familjs anspråk. Jag tror aldrig vi ens fått
höra talas om brefvet, om jag inte frågat dig efter
det. Kallar du det att ha förtroende för doktor
Strong? Jag är alldeles häpen. Du borde veta bättre
än så.»

Motsträfvigt blef nu brefvet framtaget, och då
jag räckte det till den gamla frun, såg jag hur den;
ovilliga hand, från hvilken jag tog det, darrade.

»Låt oss nu se», sade mrs. Markleham och satte
lornjetten för ögat, »hvar det står. ’Minnet af forna
dagar, min käraste Annie* — och så vidare — nej,
där var det inte. ’Den välvillige gamle proktorn*
— hvem menar han? Ah bevars, kära Annie, hvad
din kusin skrifver otydligt och hvad jag är dum I
’Doktorn’ naturligtvis. Ja, nog är han välvillig!» Här
afbröt hon sig för att åter kyssa solfjädern och vifta
med den åt doktorn, som satt och såg på oss så
lugn och belåten. »Nu har jag funnit det. ’Det
torde icke pfverraska dig, Annie, att höra’ — nej;,
hon vet ju, att han aldrig varit så stark. Hvad var
det jag sade nyss ? — ’att jag gått igenom så mycket
på denna aflägsna ort, att jag beslutat att lämna den,
hvad det än må kosta. Jag tar sjukpermission, om
det går för sig, annars tar jag afsked. Hvad jag
här uthärdat och fortfarande uthärdar är alldeles
olidligt’. Och om inte den där ädle mannen varit ßå
rask i sitt beslut», sade mrs. Markleham och
telegraferade som nyss förut till doktorn, »skulle det vara
olidligt för mig att tänka på det.»

Mr. Wickfield sade icke ett ord, fastän den gamla
frun såg på honom, som om hon väntat, att han
skulle uttala sig om det han fått höra; han iakttog
emellertid sträng tystnad och satt med ögonen fästa
vid golfvet. Långt efter sedan detta ämne affärdats
och man öfvergått till andra, förblef han i denna
ställning. Sällan lyfte han på ögonen, och när han gjorde
det, var det endast för att med ett betänksamt uttryck
låta dem hvila på doktorn eller hans hustru eller
på dem båda.

Doktorn tyckte mycket om musik. Agnes sjöng

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free