Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Jag ser mig omkring och gör en upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
vackert och uttrycksfullt, och det gjorde äfven mrs.
Strong. De sjöngo duetter och spelade à quatre
mains, och vi hade en riktig liten konsert. Men
två ting lade jag märke till: det ena var, att fastän
Annie snart återfick sitt lugn, det tycktes ha uppstått
en kyla mellan henne och mr. Wickfield, som helt
och hållet åtskilde dem; det andra var, att mr.
Wickfield tycktes ogilla den förtrolighet, som rådde mellan
henne och Agnes och betrakta den med oro. Och
nu måste jag tillstå, att minnet af hvad jag såg den
där aftonen då mr. Maldon reste, för första gången
framstod för mig med en alldeles ny betydelse och
började oroa mig. Hennes ansiktes oskuldsfulla
skönhet föreföll mig mindre oskuldsfull än förr; jag
misstrodde det naturliga behaget och tjusningen i hennes
väsen, och när jag såg på Agnes bredvid henne och
tänkte på hur god och sann Agnes var, uppstodo
inom mig misstankar med afseende på det lämpliga
i deras vänskap.
Henne själf gjorde den likväl så lycklig, och den
lyckliggjorde äfven till den grad den andra, att de
båda väninnorna kommo aftonen att flyga bort som
om den varat blott en timme. Den slutade med en
tilldragelse, som fastnat i mitt minne. De togo
godnatt af hvarandra, och Agnes skulle just omfamna
och kyssa mrs. Strong, då mr. Wickfield liksom af
en händelse gick emellan dem och hastigt drog Agnes
med sig. Då såg jag, som om den mellanliggande
tiden blifvit helt utplånad och jag ännu stått i porten
då mr. Maldon reste, den aftonens uttryck i mrs.
Strongs ansikte, sådant det varit då det mött hans
blick.
Jag kan inte beskrifva hur djupt detta grep mig
eller hur omöjligt jag fann det, då jag sedan tänkte
på henne, att skilja henne från detta ansiktsuttryck
och åter minnas hennes ansikte i dess oskyldiga
skönhet. Det förföljde mig sedan jag kommit hem. Jag
tyckte, att jag lämnat doktorns hus, hotadt af ett
mörkt moln. Den vördnad jag hyste för hans gråa
hufvud var blandad med medömkan öfver hans tillit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
