- Project Runeberg -  David Copperfield /
347

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Jag ser mig omkring och gör en upptäckt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

347

mig om och såg på honom, sneglade han småslugt
med det icke skelande ögat på de främsta parhästarna.

»Är det inte så?» sade William.

»Är det inte hur?» frågade herrn bakom oss.

»Föder ni inte upp Suffolkhästar massvis ?»

»Jag skulle tro det», sade herrn. »Det finns intet
slags häst jag inte födt upp, och intet slags hund
heller. Somliga vurma på hästar och hundar. För
mig ä’ de mat och dryck — hem, hustru och
barn — läsning och skrifning och matmatik — snus,
tobak och sömn.»

»Det |är inte en man, som det anstår att sitta
bakom kuskbocken, eller hur?» hviskade William till
mig i det han redde ut tömmarna.

Jag tydde denna anmärkning som en vink till
mig att afstå från min plats, och erbjöd den därför
rodnande.

»Om så ar, sir», sade William, »att ni inte har
något emot det, så tycker jag allt,eatt det vore
riktigare.» j ; i. : • j ;. ;;

Jag har alltid ansett detta som en af mina svåraste
förödmjukelser. När jag skref upp mig för resan
på diligenskontoret, hade jag särskildt bredvid
namnet låtit teckna »kuskbocken» och betalt bokhållaren
en half krona. Jag hade styrt ut mig i en särskild
öfverrock och ami för att göra heder åt min
upphöjda ställning, hade yfts däröfver och känt; att jag
var en prydnad för diligensen. Och redan i första
skjutshållet blef jag undanpetad af en luggsliten figur
som skelade, som inte hade annan förtjänst än att
han luktade stall, och att hän kunde klifva öfver mig
mera likt en fluga än en mänsklig varelse, under
det att hästarna voro i fyrsprång.

Den misstro till mig själf, som mången gång vid
obetydligare tillfällen ansatt mig i lifvet, då det varit
bättre att den icke funnits till, stäcktes för visso icke
i växten genom denna lilla tilldragelse på
Canterburydiligensen. Det hjälpte inte alls att tala med
grof röst. Jag talade från maggropen under resans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free