Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Jag ser mig omkring och gör en upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
återstående del, men jag kände mig totalt öfverglänst
och ytterligt ung.
Det var i alla fall egendomligt och intressant att
sitta däruppe, dragen af de fyra hästarna: väl
uppfostrad, väl klädd och med godt om pengar på
fickan; och så att blicka ned på de ställen, där jag
sofvit under min mödosamma vandring. Hvarje mera
anmärkningsvärd punkt på vägen gaf liflig
sysselsättning åt mina tankar. När jag såg landstrykarne,
som vi mötte, och betraktade dessa oförgätliga
an-siktstyper vända uppåt, kände jag det som om
kittel-flickarens svarta hand åter fattat tag i mitt
skjortbröst. Då vi skramlade fram på Chathams smala
gata, och jag i förbifarten såg en skymt af gränden,
där det där odjuret bott, som köpt min jacka, sträckte
jag ifrigt fram halsen för att få se den plats, där jag
suttit i solskenet och i skuggan och väntat på mina
pengar. Då vi till sist kommo till skjutshållet närmast
London och köfcde förbi det verkliga Salem House,
där mr. Creakle fört färlan med tung hand, hade
jag gärna gifvit allt hvad jag ägde för att få lagligt
tillstånd att stiga af och piska upp honom och släppa
ut alla gossarna, som om de varit en flock instängda
sparfvar.
Vi foro till Gyllene Korset i Charing Cross, då ett
ganska ruskigt hotell med trånga omgifningar. En
kypare visade mig till kafferummet, och en städerska
förde mig till mitt lilla sofrum, där det luktade som i
en åkardroska och var täppt som i ett grafhvalf. Jag
var fortfarande djupt medveten om min ungdom, ty
ingen människa hade någon respekt för mig.
Städerskan var fullkomligt likgiltig för mina önskningar i
alla afseenden, och kyparen visade sig helt familjär
och ville råda mig i min oerfarenhet.
»Hör nu», sade kyparen förtroligt, »hvad skulle
ni vilja ha till middagen? Unga herrar pläga tycka
om fjäderfä. Får det inte vara en kyckling?»
Jag svarade honom så majestätiskt som möjligt,
att jag inte hade smak för kyckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
