Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Steerforths hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
smygande brottsligt utseende, då jag gick förbi henne
i trappan på väg ned till frukosten. Jag var så
ytterligt känslig för att jag var yngre än jag kunnat
önska, att det dröjde en stund innan jag kunde
besluta mig att alls gå förbi henne under så obehagliga
omständigheter, utan då jag hörde henne där med
kvasten, stod jag och kikade ut på kung Carls
ryttarstaty, omgifven af en massa åkardroskor och
förefallande allt annat än kunglig i det drypande regnet
och den mörkbruna dimman, tills kyparen i
förebrående ton upplyste mig om att jag stod i vägen
för en herre.
Det var icke i kafferummet jag fann Steerforth
invänta mig, utan i ett trefligt enskildt rum med
röda gardiner och turkisk matta. En munter brasa
flammade i spisen, och en god varm frukost
ställdes fram på ett af en ren duk täckt bord. En glad
miniatyrbild af rum, brasa och frukost, af Steerforth
och allt glänste i den lilla spegeln öfver skänken.
I början kände jag mig nog litet blyg, ty Steerforth
var ju så behärskad och elegant och mig så
öfverlägsen i alla afseenden, äfven i ålder; men hans lediga
sätt att beskydda mig ställde snart allt till rätta och
gjorde mig riktigt hemmastadd. Jag kunde ej nog
beundra den förändring han åstadkommit på Gyllene
Korset eller ens jämföra min tråkiga och obehagliga
ställning af i går med denna morgons trefnad och
denna morgons servering. Hvad kyparens fört rolighet
beträffar, var den kväst till ett intet. Han passade upp
på oss i säck och aska, om jag så får uttrycka mig.
»Nu, Copperfield», sade Steerforth sedan vi blifvit
ensamma, »skulle jag gärna vilja höra hvad du har
för dig, hvart du ämnar dig och allt möjligt om dig.
Jag tycker det är som om jag rådde om dig.»
Värmd af glädje öfver att han fortfarande hyste
så mycket intresse för mig, berättade jag honom,
att min tant föreslagit mig denna lilla utflykt och
hvart jag skulle resa.
»Då du följaktligen inte har brådtom», sade
Steerforth, »så kom hem till Highgate med mig och stanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
