Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Steerforths hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
inte tala om nöjet att vara tillsammans med dig,
Bellis, vore det resan vardt att få se sådant slags
folk i deras samlif och göra sig till en af dem.»
Mitt hjärta klappade af hopp om än större nöje.
Men det var med afseende på tonen, hvari han talat
om »sådant slags folk», som miss Dartle, hvars
gnistrande ögon bevakat oss, nu åter inföll:
»Åh, är det verkligen så? Tala om för mig!
Är det så ?» sade hon.
»Är det hvad? Och hvilka menar ni?» sade
Steerforth.
»Sådant slags folk. Äro de verkligen djur och
tölpar och varelser af ett annat slag? Det ville jag
så gärna veta.»
»Nog är det tämligen stor skillnad på dem och
oss», sade Steerforth likgiltigt. »Inte kan man tänka
sig, att de äro så känsliga som vi. Deras
finkänslighet tar inte anstöt så synnerligen lätt. De äro
förmodligen alldeles märkvärdigt dygdiga — åtminstone
påstås det af somliga, och jag vill visst inte opponera
mig mot det — men deras natur är inte mycket fin,
och de kunna vara tacksamma för att deras inre,
liksom deras grofva skinn inte såras så lätt.»
»Verkligen!» sade miss Dartle. »Få saker ha gladt
mig så mycket som att höra detta. Det är så tröstande.
Det är så förtjusande att veta, att när de lida, känna
de det inte. Ibland har ]ag varit riktigt orolig för
sådant slags folk, men hädanefter skall jag inte alls
bry mig om att tänka på dem. Ju längre man lefver,
ju mer får man lära. Jag hade mina tvifvel, det
erkänner jag, mien nu äro de skingrade. Jag visste
inte, hur det var, men nu vet jag det, och det
bevisar fördelen af att fråga, inte sant?»
Jag trodde, att Steerforth sagt hvad han sagt
på skämt eller för att få miss Dartler att yttra sig,
och jag väntade, att han skulle säga detta sedan hon
gått och vi två sutto ensamma vid brasan. Men
han frågade mig bara, hvad jag tänkte om henne.
»Hon är mycket skarpsinnig, är hon inte det ?»
frågade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
