Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Steerforths hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
gjorde den känsligaste delen af hennes ansikte och
att, då hon bleknade, var det ärret som först
förändrades och blef ett matt, blyfärgadt streck, som
drog ut sig till sin fulla längd, likt ett märke, af
sympatibläck, då det hålles framför elden. Det uppstod en
liten tvist mellan henne och Steerforth angående ett
tärningskast vid brädspelet, och då tyckte jag, att
det ett ögonblick såg ut som om hon varit alldeles!
ursinnig, och ärret stack fram som den gamla bibliska
skriften på väggen.
Det förvånade mig inte alls att se mrs.
Steer-forths hängifvenhet för sin son. Hon tycktes hvarken
kunna tala om eller tänka på någonting annat. Hon
visade mig en medaljong med hans porträtt som helt
litet barn jßjrrite len lock af hans hår som späd baby;
hon visade mig hans porträtt, sådan han var, då
ja;g först lärde känna honom, och vid sitt bröst bar
hon hans porträtt, sådan han var nu. Alla bref han
någonsin skrifvit till henne förvarade hon i ett skrin,
som stod bredvid hennes stol framför spisen, och
hon skulle ha läst upp några af dem för mig, och
jag skulle mycket gärna ha hört på, om inte Steerforth
trädt emellan och! förmått henne att frångå sin afsikt.
»Det var hos mr. Creakle, hör jag min son säga,
som ni först blefvo bekanta», sade mrs. Steerforth,
då hon och jag sutto och pratade vid ett bord
under det att de båda andra spelade bräde vid ett
annat. »Jag minns nu mycket väl, att han då talade
om en elev, som var yngre än han, och som vunnit
hans tycke. Men ni får ursäkta, att ert namn hade
fallit mig ur minnet.»
»Han var mycket god och ädel i förhållande till
mig den tiden, det kan jag försäkra er, madame»},
sade jag, »och just en sådan vän behöfde jag då.
Utan honom hade jag blifvit alldeles tillintetgjord.!»
»Han är alltid god och ädel», sade mrs
Steerforth med stolthet.
Gud skall veta, att jag af allt hjärta skref under
den sanningen. Och det visste hon, ty hennes
majestätiska sätt mildrades redan betydligt gent emot mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
