Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla Em'ly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
jag, som en af våra mindre poeter uttrycker sig,
»gosse än en gång».
Han skaffade oss hästar, och Steerforth, som kunde
allting, gaf mig ridlektioner. Han skaffade oss
floretter, och Steerforth gaf oss fäktlektioner —
handskar, och jag började att för samme mästare tillägna
mig boxningskonsten. Det gjorde mig rakt
ingenting att Steerforth skulle finna mig nybörjare i dessa
idrotter, men det plågade mig att blotta min
okunnighet för den aktningsvärde Littimer. Jag hade ingen
anledning att tro Littimer själf vara durkdrifven i
dessa talanger, han gaf mig aldrig skäl att förmoda
något dylikt ens genom den minsta dallring på sina
aktningsvärda ögonhår, men i alla fall kände jag mig,
då han var närvarande vid våra öfningar, som den
grönaste och mest oerfarne af dödliga.
Jag beskrifver denne man så noga för att han
just då gjorde ett så egendomligt intryck på mig,
och för hvad som sedan inträffade.
Veckan förgick på det angenämaste sätt. Att
den skulle gå fort kan man förstå, ty jag var ju
så förtrollad af min vän, men likväl gaf den mig
så många tillfällen att bättre lära känna Steerforth
och att på tusen sätt beundra honom mera, att jag
vid dess slut tyckte mig ha varit mycket längre
tillsammans med honom. Det raska sätt han hade att
behandla mig som en leksak behagade mig mer än
något annat. Det påminde mig om forna dagar och
föreföll som en naturlig följd af vår gamla bekantskap;
det visade, att han var oförändrad, det frikallade
mig från den oro jag kunnat känna, om jag
jämfört mina egenskaper med hans och mätt mina
anspråk på hans vänskap efter en jämnare måttstock;
det v|ar framför allt ett förtroligt, otvunget,
hjärtligt sätt, som han icke begagnade mot någon annan.
Liksom han i skolan behandlat mig annorlunda än
alla andra, viar det nu min glada öfvertygelse, att
han i lifvet behandlade mig annorlunda än alla andra
vänner han hade. Jag trodde, att jag stod hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
