- Project Runeberg -  David Copperfield /
371

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla Em'ly

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

373

»Tjänare, sir», sade mr. Orner. »Hvad är det
ni Önskar?»

»Jo, att ni tar mig i hand, om ni så vill, mr.
Omer», sade jag och räckte honom handen. »Ni
visade mig mycken välvilja vid ett tillfälle, då jag
fruktar att jag inte var nog tacksam för det.»

»Gjorde jag det?» svarade den gamle mannen.
»Gläder mig att höra, men jag minns det inte. Är
ni säker på att det var jag ?».

»Fullkomligt.»

»Jag tror mitt minne har blifvit lika kort som min
andedräkt», sade mr. Omer, som såg på mig och
skakade på hufvudet, »för jag kommer inte alls
ihåg er.»

»Minns ni inte, att ni mötte mig vid diligensen^
och att jag fick frukost här och att vi åkte till
Blunderstone tillsammans, ni och jag och mrs. Joram
och mr. Joram också, fastan han inte var hennes:
man då ?»

»Åh, bevara mig väl!» utbrast mr. Omer efter
att ha hämtat sig från ett hostanfall, föranledt af
öfverraskningen, »är det möjligt! Minnie, min älskling,
minns du det? Ja visst, ja — anledningen var ett
fruntimmer, tror jag?»

»Min mor», upplyste jag.

»Jaha, jaha», sade mr. Omer och’ vidrörde min
väst med sitt pekfinger, »och så var det också ett
litet barn. Den lille bäddades ner med den andra
personen. Borta i Blunderstone var det, det är ganska
riktigt. Hå hå, ja ja, och hur har ni mått sedan?»

Mycket bra, svarade jag och hoppades att äfven
han gjort det.

»Åh ja, jag klagar inte», sade mr. Omer. »Jag
tycker nog att andhämtningen blir kortare, men den
blir sällan längre, när man blir äldre själf. Jag tar
det som det kommer och tröstar mig så godt jag
kan. Det är allt det bästa, eller hur?»

Mr. Omer började åter hosta till följd af att han
skrattat, och han hjälptes under anfallet af sin dotter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free