Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla Em'ly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
Ham nickade flera gånger åt mig, som om han
velat instämma.
»Den här vår lilla Em’ly», sade mr. Peggotty,
»har i vårt hus varit hvad jag antar ingen annan än
en sådan där liten klarögd varelse kan vara i ett
hus. Jag är visserligen okunnig, men det är min
tro. Hon är inte mitt barn, jag har aldrig haft några
barn, men jag kunde inte älska henne högre, om
hon vore det. Ni förstår ju — jag kunde det inte.»
»Ja, jag förstår er fullkomligt», sade Steerforth.
»Det vet jag, att ni gör, sir», återtog mr.
Peggotty, »och jag tackar er än en gång. Master Davy,
han minns nog hurudan hon var; ni kan själf
bedöma hurudan hon är; men ingen af er kan fullt
förstå hvad hon varit, är och blir för mitt älskande
hjärta. Jag är grof och sträf, sir», sade mr.
Peggotty, »sträf som ett piggsvin, men ingen, utom
kanske en kvinna, kan, efter hvad jag tror, veta hvad
vår lilla Em’ly är för mig. Och oss emellan sagt»
— nu sänkte hän ytterligare rösten, »är den
kvinnans namn inte mrs. Gummidge, fastän hon visst har
många förtjänster.»
Åter for mr. Peggotty med händerna genom
håret som förberedelse till hvad han ytterligare hade att
säga, och så fortfor han med händerna på knäna:
»Det var en viss person, som känt Em’ly från
den tiden då hennes far drunknade. — Han hade sett
henne ständigt och jämt, känt henne som litet barn,
som helt ung flicka och som fullvuxen kvinna. Han
var just ingenting vidare att se på», sade mr.
Peggotty, »tillyxad ungefär som jag själf — grof till
det yttre — mycket af sydväst i honom — mycket
sälta — men på det hela en hederlig pojke med
hjärtat på rätta stället.»
Jag tror aldrig jag sett Ham grina så bredt som
han grinade nu.
»Hvad tror ni den där välsignade sjögasten gör»,
siade mr. Peggotty med ansiktet på förtjusningens
middagshöjd, »om inte går och förälskar sig i vår
lilla Em’ly. Han följer efter henne öfverallt, upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
