Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla Em'ly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
våra forna vandringar på stranden, och hur vi plockat
snäckor och stenar, och när jag frågade henne, om
hon kom ihåg hur förtjust jag varit i henne, och
när vi båda skrattade och rodnade vid dessa
återblickar på den gamla goda tiden, hvilken nu föreföll
så overklig, teg han^, lyssnade uppmärksamt och
observerade oss tankfullt. Hon satt då och hela aftonen
på den gamla kistan i sitt lilla hörn vid elden —
Ham bredvid henne på min forna plats. Jag fick
inte klart för mig, om det var af lust att retas eller
af jungfrulig blyghet för oss, som hon höll sig så
tätt intill väggen och bort från honom, men nog
märkte jag, att hon gjorde det hela aftonen.
Jag vill minnas, att det led inemot midnatt, då
vi togo afsked. Vi hade fått skorpor och torkad
fisk till kvällsvard, och Steerforth hade ur fickan
tagit upp en hel flaska genever, som vi män —
jag kan säga vi män nu utan att rodna — tömt.
Vi skildes med gladt mod, och då de alla trängdes
i dörren för att lysa oss på vägen så långt de kunde,
såg jag lilla Em’lys klarblå ögon blicka efter oss,
där hon stod bakom Ham, och jag hörde hennes
milda röst ropa till oss, att vara försiktiga, så att vi
ej ginge vilse.
»En högst intagande liten skönhet», sade
Steerforth och tog mig under armen. »Det är verkligen
en egendomlig plats, det här, och ett egendomligt
sällskap, och en fullkomligt ny sensation att umgås
med dem.»
»Och hvilken tur», sade jag, »att vi fingo bevittna
deras glädje öfver det förestående giftermålet. Jag
tror aldrig jag sett några människor så lyckliga. Hur
roligt att se det, och att som vi få deltaga i deras
berättigade glädje.»
»Nog är väl han bra nog tölpig för en sådan
flicka. Tycker du inte det?» sade Steerforth.
Han hade varit så hjärtlig mot honom och mot
dem alla, att detta oväntade och kalla yttrande stötte
mig. Men då jag raskt vände mig mot honom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
