- Project Runeberg -  David Copperfield /
390

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Gamla ställen och nytt folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

390

tellet, ej behöfde taga hänsyn till annat än sitt eget
tycke. Följden var, att jag fick höra, att han ställde
till små fester för fiskarena på mr. Peggottys
värdshus »Villigheten», sedan jag gått till sängs, och att
han hela månljusa nätter, klädd i fiskardräkt, kunde
vara ute pä sjön, och först komma tillbaka vid
flod-tiden på morgonen. Jag hade emellertid kommit under
fund med, att hans rastlösa natur och djärfva ande
njöt af att finna aflopp i groft arbete och hårdt
väder, liksom i allt annat af spännande art som
erbjöd sig, så att hans tilltag förvånade mig aldrig.

En annan orsak till att vi ibland voro skilda
åt var, att jag naturligtvis gärna for öfver till
Blun-derstone och besökte de gamla från barndomen
välbekanta ställena, då däremot Steerforth, efter att ha
varit där en gång, just inte kunde ha något intresse;
af att fara dit igen. Häraf kom det sig, att vi tre
eller fyra gånger, som jag särskildt minnes, skildes
ät efter en tidig frukost, och först återsågo hvarandra
vid en sen middag. Jag hade ingen aning om hur
han tillbragt mellantiden, visste bara, att han var
ofantligt omtyckt på platsen och hade minst tjugu
sätt att roa sig, där en vanlig människa knappt
funnit ett. i ! ■!

Hvad mig beträffar, sysselsatte jag mig under
dessa ensliga pilgrimsfärder med att i minnet återkalla
hvarenda alnslängd af den väg där jag vandrade fram,
och att besöka de gamla kända ställena — någonting
jag aldrig tröttnade vid. Jag besökte dem som jag
i minnet gjort det förr, dröjde där, som jag i tankarna
gjort det, när jag varit långt därifrån. Grafven
under trädet, där båda mina föräldrar hvilade, och som
jag betraktat med ett sådant sällsamt medlidande,
då min far låg där ensam, där jag stått så
öfvergifven, då den öppnat sig för att taga emot min
vackra moder och hennes späda barn — grafven,
som Peggotty så omsorgsfullt vårdat och förvandlat till
en trädgård, kunde jag vandra invid i timtal. Den
låg visserligen ett stycke från kyrkogårdsgången i
en skyddad vrå, men inte så långt bort, att jag ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free